Hotet

2004. Kallikon!

Up

2009. Gammal man flyger med sitt hus till Paradise Falls. Talande hundar, neomoliknande figur m.m.
Bra på alla plan.

The City

2010. Ben Affleck har producerat några hyggliga filmer och regisserar helt ok. Synd att han slänger in sig själv i castingen då den i övrigt är bra. Karln har verkligen igen utstrålning. Eller nåt strålar ut, alltid det samma och alltid lika trist. Nästa gång — ta en riktig skådis. 
För övrigt en ganska hygglig film om rånare och med Don Draper som polis.

Unstoppable

2010. Skenandetåghistoria. Bygger snabbt upp momentum med klipp, musik och åkningar. Blir spännande. Amerikanska hjältar på film är ofta lite too-mucko. Men det är man van att svälja.

Habilt hantverk. Snyggt färgsatt och fotograferat. Spännande.

The Social Network

2010. Om han som hittade på Facebook och turerna kring det med rättegångar och bråk.

Ok, film som håller rakt igenom. Men man lämnas med en känsla: är detta sanning eller hitte-på?

The Killer Inside Me

2010. Den här tror jag är filmad flera gånger. En psykopatpolis mördar några kvinnor, och kanske någon mer.

Snyggt gjord men väldigt platt. Bygger inte upp någon sorts stämning. Blir snabbt ointressant.

The Other Guys

2010. Den här tror jag var ganska skojig. Det jag minns bäst är en liten gäsp-gest för att markera något tråkigt. I det här fallet kronologiskt berättande. Då skrattade jag.

Kanske värd en fyra, men jag minns inte riktigt. Polisfilm med crazy-humor.

Three

2005. aka Survival Island. Kvinna kommer till öde ö efter skeppsbrott. Snart kommer den sure uppassaren från samma båt. Sist kommer hennes man, Billy Zane. Svartsjuka, sex, maktspel och obegripligt beteende.

Öde ö-rulle. Det som känns lite nytt är att ingen av personerna är den man ska hejja på. Alla är usla. Det finns en förklaring att alla är under nån sorts woodoo-förbannelse. Men det känns lite som en nödlösning för att ge historien nån sorts legitimitet.

Swept Away

2002. Så dålig! Först kan man tro att det ska bli lite så där lock stock. Men sen blir det bara rent pinsamt. Alltså, Madonna – vem är det? Undrar om orignalfilmen är bättre?

Jakten efter den ultimata öde-ö-rullen fortsätter.

Santo el Enmascarado de Plata vs 'La invasión de los marcianos'

1967. En av alla filmer med lucha libre-hjälten Santo den silvermaskerade. Här kommer det marsipaner och vill stoppa krigshetsen och kärnvapenkapplöpningen på jorden. Det gör de genom att landa i pacifismens hemvist, Mexico, för att förinta kvinnor och barn med sina astralögon.

Men de bästa genpoolerna vill de lägga vantarna på. Naturligtvis är några av dem Santo och hans kompis vetenskapsmannen. Marsipanerna drar sig inte heller för att använda granna funtimmer för att hypnotisera karlarna.

Ja, sen blir det en jävla massa brottning. Allt in glorious svartvitt av varierande kvalité.

Remo Williams – The Destroyer The Prophecy

1988. Tv-pilot. Samma prod och regi som föregående. Andra skådisar. Helt enkelt vedervärdigt dålig. Det blev ingen tv-serie.

Remo Williams - The Adventure Begins

1985. Den här har man ju betat av ett par gånger. Kul att se Remo gestaltas och han, Burt Ward (?), är ganska klippt och skuren. Men den saknar egentlig story. Riktigt dåligt att Chiun inte spelas av en korean utan av han wilkommen, bien ... cabaret-killen

Red

2010. Brusfilm om före detta/pensionerade/sovande agenter som börjar avpolleteras. Men Brus organiserar motstånd samt har en romans. Ganska skoj. Men nu minns jag den inte riktigt, så det var kanske inget mästerverk.

Kommisarie Späck

2010. Trots att jag bara såg halva vill jag ändå döma ut den. Riktigt tråkig. Endast en stapling av dåliga skämt på varandra. Även om nåt skämt ev skulle vara skoj hinner man inte dra på munnen innan det kommer ett nytt uselt.

Samtidigt är det rätt så bra blidbehandling, vilket förvånar då manuset känns som noll-budget.

Ogenomtänkt film. Parodi på TV4:s Beck – något som redan är parodi på sig självt.

Inception

2010. Fantasifull film om "agenter" som opererar inne i andras drömmar. Känns väldigt William Gibson. Bra effekter, bra tempo.

Hot Tub Time Machine

2010. I en badtunna åker några gubbs tillbaka till händelser på en skidsemester på åttiotalet. Lite småkul. Lilla munnen är med.

The Laughing Policeman

1974. Ok version. I San Francisco. Väldigt sjuttiotal – väldigt.

Machete

2010. Vad säger man? Världsklass!

The Climb

2002. Hupp! Här tror man att man ska titta på en oskyldig klätterrulle... Men sen börjar man ana oråd... Är det disney, är det hallmark? Nej, det är Billy Graham! En kristen propagandafilm!

Olidligt dåligt. Körde filmen på dubbel hastighet för att snabbare nå upplösningen. Men ändå var det en intressant upplevelse.

Påkostad produktion; men ändå micdipp och linsfel här och där.

The mountain

1956. Helt okejjig. Naturligtvis lite femtiotalssaggig, men storyn i sig har gammeltestamentliga kvalitéer. Om två mycket olika brorsor som bestiger ett berg för att länsa fickorna på offren efter en flygolycka.

Mycket filmat utomhus, trots hollywoodprod. Fast en hel del kuliss blir det.
Ganska spännande klätterscener. Fast man fattar att Spencer Tracey har en dubbel som klättrar "skorsten" förtsåss. Och sen ett Spenser trademark — rep som löper genom händerna tills blodet rinner.

Eat My Dust

1976. Om man är 14 år på sjuttiotalet kan man se en sån här rulle två gånger på raken. På bio. Nu är det inte riktigt lika kul att se en bilfilm där man kör filmen för fort för att öka spänningen.

Visst känner man igen nihilstbuskisen från Deathrace 2000 här och där, men mest känns det som gammal svensk bonnbuskis. Dessutom ganska dåligt klippt.

Men visst finns här ett härligt soft grynigt sjuttiotalsfoto i californiskt kvälls- och morgonljus. Vilket ändå gör detta delvis tittbart.

The Goods: Live Hard, Sell Hard

2009. Ganska kul när man såg den hopklippt i rätt ordning. Duktiga bilförsäljare visar vad de kan.

Mannen på taket

1976. Den håller rätt bra än. Man saknar Håkan Serner. Vilken som för övrigt är väldigt coolt klädd i denna. Stil att kopiera.

Polismördaren

1994. Inte riktigt så bra som man vill minnas. Bra skådisar men figurerna känns lite platta. Dåligt dubbade tyskar dras till sin spets. Särskilt en gubbe med ett kroppspråk som kapten Haddock.

Orgazmo

1997. Tidig film av Trey Parker. Han blev mycket roligare senare.
Mormonsk dörrknackare halkar på ett bananskal in i vuxenfilmsbranchen och efter ett tag även in i rollen som superhjälte. Han brottas med moraliska dilemma, bovar, flickvän och filmkollekor. Bara lite rolig.

Snabba cash

2010. Helt ok överföring till film. Men det känns ändå som fel format för den boken. Tvserie hade funkat bättre så karaktärerna fått en chans att utveckla sig i alla bihistorier.

Bigga than Ben

2007. Två ryska killar åker till London för att söka lyckan men hittar den inte precis. Komedi med svart knorr. Inte särskilt pk. Men vad kan man förvänta sig av en "hooligan nazi", som skrivit dagboken filmen bygger på?

Los sin nombre

1999. De namnlösa. (Ej att förväxla med Sin nombre.) Spansk skräckthriller. Snyggt filmad, men med mycket "lån" från andra filmer. Ibland bygger den upp en mycket bra stämning, men den mynnar ut i västgötaklimax stundtals. Ojämn kan man säga.

Bygger på bok. Hade kanske tjänat på att utveckla vissa av turerna till förmån för det lugna tempot.

Yee do hung gaan

2002. Inner Senses. Hong Kong-spökfilm. Inte särskilt kuslig.

En psykriater ska hjälpa en flicka som ser spöken. Han lyckas "bota" henne. Sen dyker hans egna spöken upp. Om det är meningen man ska uppfatta det som symboliskt eller riktiga spökerier kanske inte har någon betydelse.

Oläskig och sentimental.

I Love You Phillip Morris

2009. En film som känns lite mer som om den berättar en historia än att vara historien. I maneret knaskomedi; så senare när det kommer "känsliga" scener känns det inte känsligt alls.

Faktumet att det ska vara en sann historia lyfter den dock något.

Defendor

2009. Bra. Woody är kanon. Många oslitna ansikten. Även om man får en känsla av andrahandsval i castingen. En som nästan ser ut som De Niro, en som nästan är Billy Bob, Brittany Murphy osv.

The Imaginarium of Doctor Parnassus

2009. Många flashbacks från Timebandits i denna. Bra saga, fin scenografi. Knapp fyra, men trots allt bättre än genomsnittsfilmen.

Ben X

2007. En autistisk, belgisk, kille blir mobbad hela sin skolgång. Han spelar mycket dataspel och scener i filmen är typ spelgrafik.

Stundtals plågsamt realistisk. Men valet att att ha en skådis som är runt 15 år äldre än den han ska gestalta gör allt mindre trovärdigt. Det känns inte heller som om den positiva avslutningen skulle kunna utspela sig i verkligheten – tyvärr.

Man Thing

2005. Man tänker på The Swamp Thing så klart. Men det är ingen remake. Typisk skämtskräckis utan kända skådisar. Upplägget kunde vara ett arkivxavsnitt. Men så bra är det inte.

Utsugare suger ut ett träsk. Träsket hämnas. Många stryker med. En ny sheriff får pussa en tjej.

Anmärkning: Träsket är väldigt grunt och lätt att gå i och verkar helt sakna de krokodiler som är lokalbefolkningens huvudnäring. Iallafall där vår hjälte spatserar, hela tiden med en ficklampa och pistol vilande på den lyfta vänsterarmen.

The Black Dahlia

2006. Med han som inte är astonkutcher, Scarlett Johanssen och boxartjejen med flera.

Film om ett gammalt (autentiskt) spektakulärt mord och om några poliser som försöker lösa det. Gjort med filmnoirklichéer för förtiotalsstämning. Inte helt dålig men jag tappar tråden flera gånger och säger: vem f*n är det?! Kan vara mitt fel – kan vara filmens.

Cascadeur

1998. En blandning av indianajones, jaktenpåstenar, tysk bergfilm och wertersoriginalreklam. Action med enstaka buskisinslag. Behållningen är faktiskt ett par innovativa biljakter. Ganska underhållande, men inte jättebra.

En tjej letar efter en gammal naziskatt. Först i sydamerika, sen med en kottplockande ex-stuntman i tyskland. Hela tiden jagad av skurkar.

Антикиллер 2

2003. Liksom den tidigare är actionscenerna riktigt kassa. Som om just de är regisserade av nån gymnasieelev och resten av någon utbildad. Det skulle också förklara varför de känns helt fristående och inte bär handlingen frammåt. Resten av filmen är väldigt dialogdriven, typ några sitter runt ett bord och snackar.

Saknar allt som var kul med den första. Men har helt klart haft en större budget.

Plussen kommer från miljöer, en del av fotot (som inte har överexponerade skuggor) samt att en av skurkarna ser ut som Pekka Langer.

Death at a Funeral

2007. Brittisk komedi. Pappan ska begravas. En ceremoni ska äga rum i hemmet. Allt går åt pepparn. Rolig

Starter for 10

2006. Brittisk romantisk komedi om kille, med kunskapstörst, som trots sin bakgrund går på universitet. Han ska delta i tv-tävlingen University Challenge.

Utspelar sig i Bristol på åttiotalet. Tidstypisk musik. Mycket The Cure. Vissa paralleller med The Young Ones.

Rolig.

Bordertown

2006. Om samma sak som föregående El Traspatio. Här ligger fokus mer på att allt handlar om en yttring/följd av (rov)kapitalismen.

Jennifer Lopez, Antonio Banderas och USA-producerat gör att filmen måste innehålla nån sorts hjälteporträtt. Men – helt ok även om den andra var bättre/mer deprimerande. Fint foto/färgsättning.

Junebug

2005. En sansad Meet the parents. Ganska bra liten historia som lämnar en del till fantasin. Trevligt berättarspråk med bonusbilder och fina detaljer.

Gillar storyarcen med fågelslöjden.

El Traspatio

2009. Män som hatar kvinnor på mexikanska. Verklighetsbaserat om kvinnomorden i Juárez. En polis, en socialarbetare, en radiopratare försöker alla, på sitt sätt, få igång nån sorts seriös utredning om varför och vem som mördar kvinnor i staden. En del misstänkta ringas in, men problemet verkar vara större än en enskild seriemördare. Snarare har det utvecklats en kultur som tillåter den här typen av brott och det verkar inte finnas något intresse från myndigheterna att göra något åt det.

Deprimerande hopplös.

De ofrivilliga

2008. Rubenöstlundfilm. Bra.

Mi mejor enemigo

2005. Min bästa fiende. Några soldater går vilse på Pampas och hamnar i ett "skyttegravskrig" i miniatyr, mitt i ingenstans. Lugn men utan döda punkter. Bra.

Eagle vs Shark

2007. Komedi med/om udda personer. Lite väl udda för att för att verka trovärdiga. Men det är nog inte syftet. Smårolig, lite gullig.

Tjej på hamburgerrestaurang är kär i tvspelsaffärkille. De blir ihop. Men sen har han en del personliga problem han måste ta itu med ...

Arthur et les Minimoys

2006. Engelskspråkig barnfilm, delvis animerad. Pojke som längtar efter farfar letar efter en skatt i trädgården. Blir förminskad och dras in i kampen mellan ont och gott hos minimoyerna. Han hittar farfar, skatten, räddar minimoyerna och gifter sig med prinsessan.

Känns väldigt fransk. Har förstått att den klipptes väldigt hårt i USA där de kanske inte har samma förståelse för att en tioåring vill skaffa barn med en rejält mycket äldre prinsessa.

CQ

2001. Metafilm. Två filmer i filmen. Mycket Vadim och Bava. En ung editör blir uppgraderad till regissör då producenten sparkar de tidigare. Han gör film på jobbet och hemma. Hans liv blandas med, glider in och ut ur filmerna.

Snygg 1960-tals-pop-italiensk-fransk-sf-estetik typ denna, Barbarella och Diabolik.

Main Hoon Na

2004. Supermilitärkilles pappa dör. Killen lovar, vid dödsbädden, att söka upp sin styvmor och dito bror för att begrava honom i frid. Dessutom lovar han en annan hög militär att skydda hans dotter från terrorister. Detta måste ske undercover. Han skriver in sig som överårig student på ett college där både styvbrorsan och tjejen går.

Sen blir det som väntat– bonnkomik, tårar, anspelade kyssar och dans. Många Matrix och Mission Impossible skämt blir det därtill. Indien/Pakistan konflikten är också del av historien.

Shahrukh Khan är filmhjälte här, som vanligt, men även även Indiens Tom Cruises (se här) kusin med samma efternamn, Khan, har en central roll som styvborsan.

Dave

1993. Presidenten får stroke och blir ersatt av en imitatör. Det börjar rätt kul men sen blir det riktigt smörigt. Kevin Kline, Ripley.

Avatar

2009. Otroligt vad man kan göra med cgi. Tekniskt imponerande. Som film, helt ok. Lite för lång, lite för dinsneyig bitvis.

Om jag vänder mig om

2003. Film om dåliga relationer. Helt ok, trots att jag inte är nåt fan av Jacob Eklund, men han hade inte så många repliker. Bra tempo och klippning.

O Homem Que Copiava

2003. "Mannen som kopierar". Rolig film om en kille som jobbar i en kopieringsbutik och har dåligt med pengar, men en dag kopierar en sedel.

Le roi de l'évasion

2009. The King of Escape. Härligt bisarr fransk komedi som har det mycket film saknar, oförutsägbarhet. Man har ingen aning om vad som ska hända i nästa scen.

En medelålders traktorförsäljare med smak för äldre män upptäcker att han också är intresserad av yngre kvinnor. Sen är där bönder som odlar nån sorts sexrot i skogen. Ibland är allt bara en dröm.

¡Ay, Carmela!

1990. En film om några skådespelare som spelar för båda sidor under det spanska inbördeskriget. En hel del varieténummer blir det. Förutom uppträdanden i filmen känns även filmen mer som en filmad pjäs än en film.

Антикиллер

2002. Antikiller. Rysk gangsterfilm. Lite Guy Richie-aktig. Men originell, bra och kool, förutom action/combatscenerna som är riktigt sugiga.

En hårding, fd polis, kommer ut från fängelset och gör upp med diverse gangsters.

Class of '76

2005. Tvdeckare med lite lätt skräckinslag. Flera personer från samma klass har dött. Robert Carlyle funderar på varför. Kändes rätt intressant, förutom upplösningen.

Bananas!*

2009. Dokumentär om rättegång mot Dole som uppfört sig väldigt illa. Alltid viktigt att lyfta fram sånt här. Kunde berättats något rappare.

Truands

2007. Fransk gangsterfilm. Om man tar Pusher, plockar bort all handling och förlägger miljön till ett parisiskt lyxliv blir det kanske denna.

Handling: Ett gäng snarlika fransmän kör runt i snarlika svarta bilar och utför diverse brutaliteter. Sen slutar den som den börjar. Beatrice Dalle är med.

Det är inget drama, det är inget socialreportage, det känns som ... ingenting. Det är väldigt svårt att föreställa sig vad regissören hade för avsikt. Men det är kanske det som är det spännande med filmen?

The Italian Job

1969. Michael Caine och bilarna i ett modernt datorövervakat Turin. Väldigt många Fiat 500 är det. Inledningen är kool, samt mycket annat. Men jag mindes inte att det var så här mycket Jönssonligan över den.

The King of Kong

2007. Dokumentär om världsmästaren i Donkey Kong och hans utmanare. Riktig goodguy-vs-badguy-rulle.

Mongol

2007. En kille, vi kan kalla honom Temuggen, blir fångad, rymmer, blir fångad, rymmer, blir fångad rymmer, likaså hans fru. Under tiden blir han äldre, men förblir samma hyggliga prick. Sen blir han Gingis Khan och så slutar filmen. Lite starwarsfeeling på nåt sätt.

Samma fotograf, delvis, som i föregående film. Visst är det fint foto. Fina bilder, som man kan förvänta sig på mongoliska stäpper. Men en hel del CGI och hårdprocessade rutor.

Balls Out: Gary the Tennis Coach

2009. Sportkomedi med crazyinslag. Inte lika kulig som dude were's my car.

Men jag gillade verkligen foto, bildkomposition, färger och filmkvalité. Lite zwigoff-feeling.

Story 2 plus, foto 5 plus blir egentligen 3,5.

Eldorado

2008. Äkta roadmove. Man hittar kille under sängen i sitt hus. Beslutar sig så småningom för att skjutsa hem honom. De stöter på udda typer. Först känns det lite väl konstruerat med alla "roliga" situationer de hamnar i. Men till slut knyter de ihop säcken rätt fint.

Fina bilder från landsbygdsbelgien akompangerade av div. guitarslingermusik.

Låt från filmen som inte var så "slingig":

The Wild Life

1984. Det är lov. Vi följer ett gäng ungdomar, som på olika sätt är kopplade till varann, fram tills skolan börjar igen. Det röks och dricks så det står härliga till. Det känns lite ovant att se barn på film röka som borstbindare. Om det inte är nåt larryclarkskt socialrepotrage – och det är det inte.

Många kända och halvkända ansikten. Men när man tror att Sean Penn är med så är det hans bror. Sångaren från Fear är med lite och Ron Wood.

Bitvis är det bra, bitvis inte. Storyn om den yngsta brorsan som drömmer om att vara vietnamveteran är ok:igast. Tjejen i dougnutbutiken och polisen kommer sen. Resten drar ner filmen till tvåa.

Det känns dock att Cameron Crowe är nåt på spåren här, även om han inte lyckats helt. Men vem vet, manuset kanske var bättre än filmen.

Aerobicide

1986. En jympingsploitationrulle. Mellan långa jympingpass till poppiga låtar sker bestialiska mord i gymmiljö. Dåligt spelat, dåligt regisserat och dåligt klippt. Dåligt manus också för den delen. Det allra sämsta är ljudet. Dåligt inspelat liveljud som dränks i nämnda popmusik.

Men den har lyckats fånga en essens av åttiotalet, med folk som går omkring i jympakläder eller blir grillade utan, i solarier. Den har och några riktiga ha-ha-ha kalkonmoments.

Whip it

2009. Tonårskomedi med de vanliga ingredienserna – utanförskap, identitet, föräldrars förväntningar, vänskap, kärlek och om det centrala i merparten av amerikansk film: familjen.

Men framför allt handlar den om rullskridskor, roller derby.

Drew Barrymores regidebut. Öppna scenknyck från kända filmer, blandat med mindre medvetna klichéer. Men en i stort sett trevlig och smårolig popmusikdriven film som ingen uppvuxen med hjul under fötterna helt kan ignorera.

Men sen, eftertexen: Regi Drew ... och så massa roliga bilder på sig själv? Gör man så? Eller är det producenten?

Die Fälscher

2007. Falskmyntaren. En man, som till utseendet påminner om någon jag såg i en serietidning på åttiotalet, är en skicklig förfalskare. Han hamnar i koncentrationsläger och får göra pund och dollars till tyskarna. Efter en tid får han vissa moraliska dubier. Så tar kriget slut. Sant.

A Little Trip to Heaven

2005. En försäkringsutredare undersöker omständigheterna kring en bilolycka i ett ganska smutsigt småstadsamerika. Vem är bror och syster – och vem är död?

I stot sett fina bilder. Minus för konstsnö.

L.A. Confidential

1997. Stjärnspäckat är ett kul ord. Nu fick jag använda det igen. Ok rulle.

The Invention of Lying

2009. Rolig idé. Bra genomförd. Bitvis riktigt ha-ha-ha rolig. Finns en lite svårbegriplig paradox i filmens kärlekshistoria dock.

Cliffhanger

1993. Usel. Ovederhäftig. Somnade vid första försöket att se den.

Men några kul detaljer: John Lithgrow är med och då kan man sitta och fundera på vad han pratar för dialekt. Sen är där en Ralf Edström-lookalike som demonstrerar sina fotbollsben. Sen är det rätt fina berg, när de inte är i studio vill säga.

The Towering Inferno

1974. Skyskrapan brinner. Katastrof. Stjärnspäckat. Fred Astaire får en katt. Förvirrande med Steve och Paul i samma film. Lång.

OSS 117: Rio ne répond plus

2009. Rolig. Inte lika rolig som föregångaren dock. Den här gången i Rio. Lite Mannen från... feeling. Vilket aldrig blir fel.

Rec 2

2009. Helt ok direkt fortsättning på Rec. Men då den tidigare kändes ny och överraskande, saknas det naturligtvis här.

Inglourious Basterds

2009. Bra, rolig och välgjord. Något lång kanske.

Shutter Island

2010. Utmärkt "adaption" av boken. Men har man läst den, och minns den, blir det vare sig spännande eller mystiskt.

The Island

1980. Pirater har i generationer levt kvar i Karibien sedan sjörövartiden. Lätt inavlade jobbar de på. Michael Caine, nyfiken journalist med skjutglad son blir kidnappad.

Såg den på bio som ny. Upptäcker att jag i stort sett inte har minnts något utom ett par lösryckta scener som jag därtill minnts fel.

Sjuttiotalsstämning – M. Caine – David Warner – inte helt tokig.

The Men Who Stare at Goats

2009. Ganska kul om man tror det är sant. Som film är den kanske lite drama-lös.

Pulgasari

1985. Ett metallätande monster hjälper bondearmén att störta den elake kungen. Men sen vill Pulgasari äta böndernas kastruller och plogar.

Dålig film men berättad i ett ganska rappt tempo.
Historien bakom, med Kim Jong Il som producent och en kidnappad regissör är mer intressant än själva filmen.

The Road

2009. Extremt deprimerande historia där Aragon traskar omkring med sin son i en död framtid, med överhängande risk för att bli uppäten av andra överlevande. Man förstår att regissören velat få med mycket från en bok, då många av bihistorierna är korta och rapsodiska. En feel-bad-movie.

Watchmen

2009. "Pensionerade" superhjältar får rycka upp sig i ett 1980-tal där Nixon fortfarande är president och kalla kriget är i full gång. Ganska snygg film.

Whatever Works

2009. Ganska rolig Woody Allen med Larry i huvudrollen. Det vanliga relationstemat med äldre man yngre kvinna m.m.

Vertical Limit

2000. Bergsklättring på K2 kryddas med nitroglycerin i ryggsäcken. Ganska kass men lite spännande.

Cerro Torre: Schrei aus Stein

1991. Ja, vad säger man om Herzog? Filmerna åldras inte med behag. Denna från -91 känns som från -71. Visa indiankvinnor, knasigt hippiefilosoferande, löst sammanhängande scener ... men ändå, i stort sett sevärd. Så klättras det trots allt en del, till slut.

Nordwand

2008. Samma sanna story som i The Beckoning Silence. Fint foto och härliga berg. Det tråkiga är att jag vet vad som ska hända. Det roliga att den är ganska bra.

The Eiger Sanction

1975. Clint Eastwood ger sig på "the north face". Förutom bergsklättring är det en hemlig-agent-historia. Som upplagt för spänning. Surprisen är – att det inte blir spännande en enda sekund.

The Last Temptation of Christ

1988. Bra version av bekant historia. Känns till och med "trovärdig" bitvis.

Earthquake

1974. Charlton Hästen räddar folk, lägrar unga damer och drunknar. Tämligen uschlig film. Men minnesvärd är Pam från Dallas samt en animerad blodstänkseffekt. Ganska bra översvämningsscener förresten ... och stuntet där Shaft landar på ryggen med motorcykeln över sig ... och den härliga sjuttiotalsstämningen.