Yee do hung gaan

2002. Inner Senses. Hong Kong-spökfilm. Inte särskilt kuslig.

En psykriater ska hjälpa en flicka som ser spöken. Han lyckas "bota" henne. Sen dyker hans egna spöken upp. Om det är meningen man ska uppfatta det som symboliskt eller riktiga spökerier kanske inte har någon betydelse.

Oläskig och sentimental.

I Love You Phillip Morris

2009. En film som känns lite mer som om den berättar en historia än att vara historien. I maneret knaskomedi; så senare när det kommer "känsliga" scener känns det inte känsligt alls.

Faktumet att det ska vara en sann historia lyfter den dock något.

Defendor

2009. Bra. Woody är kanon. Många oslitna ansikten. Även om man får en känsla av andrahandsval i castingen. En som nästan ser ut som De Niro, en som nästan är Billy Bob, Brittany Murphy osv.

The Imaginarium of Doctor Parnassus

2009. Många flashbacks från Timebandits i denna. Bra saga, fin scenografi. Knapp fyra, men trots allt bättre än genomsnittsfilmen.

Ben X

2007. En autistisk, belgisk, kille blir mobbad hela sin skolgång. Han spelar mycket dataspel och scener i filmen är typ spelgrafik.

Stundtals plågsamt realistisk. Men valet att att ha en skådis som är runt 15 år äldre än den han ska gestalta gör allt mindre trovärdigt. Det känns inte heller som om den positiva avslutningen skulle kunna utspela sig i verkligheten – tyvärr.

Man Thing

2005. Man tänker på The Swamp Thing så klart. Men det är ingen remake. Typisk skämtskräckis utan kända skådisar. Upplägget kunde vara ett arkivxavsnitt. Men så bra är det inte.

Utsugare suger ut ett träsk. Träsket hämnas. Många stryker med. En ny sheriff får pussa en tjej.

Anmärkning: Träsket är väldigt grunt och lätt att gå i och verkar helt sakna de krokodiler som är lokalbefolkningens huvudnäring. Iallafall där vår hjälte spatserar, hela tiden med en ficklampa och pistol vilande på den lyfta vänsterarmen.

The Black Dahlia

2006. Med han som inte är astonkutcher, Scarlett Johanssen och boxartjejen med flera.

Film om ett gammalt (autentiskt) spektakulärt mord och om några poliser som försöker lösa det. Gjort med filmnoirklichéer för förtiotalsstämning. Inte helt dålig men jag tappar tråden flera gånger och säger: vem f*n är det?! Kan vara mitt fel – kan vara filmens.

Cascadeur

1998. En blandning av indianajones, jaktenpåstenar, tysk bergfilm och wertersoriginalreklam. Action med enstaka buskisinslag. Behållningen är faktiskt ett par innovativa biljakter. Ganska underhållande, men inte jättebra.

En tjej letar efter en gammal naziskatt. Först i sydamerika, sen med en kottplockande ex-stuntman i tyskland. Hela tiden jagad av skurkar.

Антикиллер 2

2003. Liksom den tidigare är actionscenerna riktigt kassa. Som om just de är regisserade av nån gymnasieelev och resten av någon utbildad. Det skulle också förklara varför de känns helt fristående och inte bär handlingen frammåt. Resten av filmen är väldigt dialogdriven, typ några sitter runt ett bord och snackar.

Saknar allt som var kul med den första. Men har helt klart haft en större budget.

Plussen kommer från miljöer, en del av fotot (som inte har överexponerade skuggor) samt att en av skurkarna ser ut som Pekka Langer.

Death at a Funeral

2007. Brittisk komedi. Pappan ska begravas. En ceremoni ska äga rum i hemmet. Allt går åt pepparn. Rolig

Starter for 10

2006. Brittisk romantisk komedi om kille, med kunskapstörst, som trots sin bakgrund går på universitet. Han ska delta i tv-tävlingen University Challenge.

Utspelar sig i Bristol på åttiotalet. Tidstypisk musik. Mycket The Cure. Vissa paralleller med The Young Ones.

Rolig.

Bordertown

2006. Om samma sak som föregående El Traspatio. Här ligger fokus mer på att allt handlar om en yttring/följd av (rov)kapitalismen.

Jennifer Lopez, Antonio Banderas och USA-producerat gör att filmen måste innehålla nån sorts hjälteporträtt. Men – helt ok även om den andra var bättre/mer deprimerande. Fint foto/färgsättning.