Filmen är kul men lite för lång. Fina bilder med femtiotalslandsvägar. Grus, oljegrus, kullersten.
måndag 23 mars 2009
Biffen Och Bananen
1951. Åke & Åke gör sina roller med bravur. De jobbar på cykelfabrik. Deras kompis uppfinner ett nytt supernav. Direktörn tror inte på grejen. Killen krockar med direktörns dotter. Killen ska tävla i sexdagars med sitt nya nav. Upplägget känns igen från åtskilliga svenska komedier. Iaf Pensionat Paradiset.
tisdag 17 mars 2009
Gran Torino
2008. Clint Eastwood är en tjurig fördomsfull gubbe. Men som ändå gör the right thing tillslut.
Det flyttar in en massa vietnameser i Clints bostadsområde. Det gillar han inte. Men sen blir han indragen i gängbråk och firad som hjälte av sina nya grannar. Med tiden mjuknar han.
Underhållande och välgjord film. Först känns den lite gulligtl pk men sen vet jag inte riktigt vilket budskap han har... att det är viktigt att bli en riktig karl?
Underhållande och välgjord film. Först känns den lite gulligtl pk men sen vet jag inte riktigt vilket budskap han har... att det är viktigt att bli en riktig karl?
Darling
2007. En film om två ensamma människor, från helt skilda miljöer, som båda hamnat i ett socialt/ekonomiskt fritt fall. De möts när de jobbar på McDonalds.
Michael Segerström är verkligen skitbra, det är hans motspelerska också, men han borde oftare nämnas bland de stora.
Sorgligt bra.
Michael Segerström är verkligen skitbra, det är hans motspelerska också, men han borde oftare nämnas bland de stora.
Sorgligt bra.
The Devil's Own
1997. En fiende ibland oss.
Brad Pitt, en IRA:kille, är tvungen att sticka från Irland. Han får bo hos polisen Harrison Ford i New York. Men han fortsätter sin ljusskygga verksamhet och köper vapen som ska smugglas till den gröna ön. Naturligtvis krånglar det till sig. Det blir bråk med vapenhandlare och snälla polisens familj blir indragen.
En på det hela taget tråkig film.
Brad Pitt, en IRA:kille, är tvungen att sticka från Irland. Han får bo hos polisen Harrison Ford i New York. Men han fortsätter sin ljusskygga verksamhet och köper vapen som ska smugglas till den gröna ön. Naturligtvis krånglar det till sig. Det blir bråk med vapenhandlare och snälla polisens familj blir indragen.
En på det hela taget tråkig film.
söndag 15 mars 2009
Rånarna
2003. Några bankrånare verkar ha militär eller polisiär bakgrund. Hon från Masjävlar försöker ta reda på vilka de är. Hon är ihop med Micke Persbrant. När man ser det i en tidig scen börjar man ana vart det barkar. Och filmen barkar i stort sett som man kan förutse rakt igenom.
Bra tempo och lite spännande ibland. Men som sagt förutsägbar. Dessutom för starka klichéer. De onda ser till exempel så otroligt onda ut att det blir parodi. Och så Stefan Sauk... spelar exakt samme gubbe som vanligt - Stefan Sauk.
Bra tempo och lite spännande ibland. Men som sagt förutsägbar. Dessutom för starka klichéer. De onda ser till exempel så otroligt onda ut att det blir parodi. Och så Stefan Sauk... spelar exakt samme gubbe som vanligt - Stefan Sauk.
Bosque de sombras
2006. The Backwoods.
Två brittiska par åker till norra Spanien för att ta det lungt och jaga. Den ene mannen är den andres chef. Chefen har köpt sin farmors gamla hus, som ligger isolerat i skogen, där de ska bo. De stannar på ett lokalt värdshus. Redan här etableras en sista färden-stämning.
Dagen efter går killarna på jakt. De hittar ett barn instängt och kedjat i ett ödehus. De tar hand om barnet. Det skulle de inte gjort. Nu är de plötsligt i fiendeland och en kamp på liv och död startar. Både innre och yttre konflikter.
Snygg film, bra stämning och spännande. Har tydligen fått usel kritik, förstår inte varför.
Två brittiska par åker till norra Spanien för att ta det lungt och jaga. Den ene mannen är den andres chef. Chefen har köpt sin farmors gamla hus, som ligger isolerat i skogen, där de ska bo. De stannar på ett lokalt värdshus. Redan här etableras en sista färden-stämning.
Dagen efter går killarna på jakt. De hittar ett barn instängt och kedjat i ett ödehus. De tar hand om barnet. Det skulle de inte gjort. Nu är de plötsligt i fiendeland och en kamp på liv och död startar. Både innre och yttre konflikter.
Snygg film, bra stämning och spännande. Har tydligen fått usel kritik, förstår inte varför.
The World, the Flesh and the Devil
1959. Harry Belafonte jobbar i en gruva. Så blir det ett ras och han är instängd i fem dagar. När han kommer ut finns det inga människor någon stans. Han tar sig till New York för att leta efter folk. Men det är helt tomt. Han börjar dock innrätta sig i ensamtillvaron. Fixar elektricitet och umgås med skyltdockor. Här påminner filmen en hel del om I Am Legend. Så småningom dyker dock en kvinna upp, Inger Stevens. Så inleds filmens drama. Hon är vit, han är svart, året är 1959. Kan de ha en relation eller inte - även om de är de sista människorna på jorden? Sen dyker det upp en man till. Vit. Ericson från Falcon Crest! Ja efter ett tag är det krig igen - trots att det bara finns tre människor.
På det hela taget en bra och fantasieggande film. Minus för stundtals riktigt uschligt framsägande av repliker; då i synnerhet ms. Stevens; och att Harry då och då brister ut i sång, vilket inte känns helt på sin plats. Ok att en människa sjunger i sin ensamhet, men inte att med bakgrundsakompangemang.
På det hela taget en bra och fantasieggande film. Minus för stundtals riktigt uschligt framsägande av repliker; då i synnerhet ms. Stevens; och att Harry då och då brister ut i sång, vilket inte känns helt på sin plats. Ok att en människa sjunger i sin ensamhet, men inte att med bakgrundsakompangemang.
The California Kid
Kolla saftblandaren! Så bisarrt överdimensionerad och tillika kool.1974. En elak sheriff jagar och prejar fartsyndare nedför branta backar så de kör ihjäl sig. En av de döda är Martin Sheens brorsa. Så kommer Martin till byn i sin hotrod. Sheriffen blir nervis, pojkarna på orten impade och fikets servitris intresserad. Slutligen rejsar Martin sheriffen och lagens långa får smaka sin egen medicin.
Gjord för tv. Ska utspela sig på femtiotalet men allt känns extremt sjuttiofyra, inklusive soundtrack med funky gitarr. Nick Nolte och Martins bror är också med. Alla ser unga ut.
Krasnaya palatka
1969. The Red Tent.
Om den katastrofala italienska luftskeppsexpeditionen till nordpolen. Filmen tar sitt avstamp trettio år efter den aktuella händelsen, när expeditionsledaren bokstavligen konfronteras av de andra deltagarnas spöken. Han ställs till svars inför det moraliska dilemmat att han lät sig räddas först och lämnade sina mannar bakom sig.
Vi får följa hur luftskeppet når polen men på hemresan blir nedisat och stötrtar. De överlevande lyckas rigga ett tält på isen. Tack vare en lyckad björnjakt överlever de. Pga väder och dyl är det väldigt svårt att undsätta dem. Bland annat dör Amundsen (Sean Connery) under ett försök.
Spännande, underhållande, snyggt filmad, men med vissa kalkoninslag. Filmhistoriskt intressant kanske för att den var en italiensk-sovjetisk samproduktion inspelad på engelska. Det sovjetiska filmspråket är tydligt stundtals. Särskilt när det ryska folket porträtteras - synnerligen heroiskt. För övrigt har de plockat in en ganska lumpen svenska karaktär - som tydligen inte är verklighetsbaserad - samtidigt som de också gjort om en i verkligheten norsk (hjälte?) till svensk.
Om den katastrofala italienska luftskeppsexpeditionen till nordpolen. Filmen tar sitt avstamp trettio år efter den aktuella händelsen, när expeditionsledaren bokstavligen konfronteras av de andra deltagarnas spöken. Han ställs till svars inför det moraliska dilemmat att han lät sig räddas först och lämnade sina mannar bakom sig.
Vi får följa hur luftskeppet når polen men på hemresan blir nedisat och stötrtar. De överlevande lyckas rigga ett tält på isen. Tack vare en lyckad björnjakt överlever de. Pga väder och dyl är det väldigt svårt att undsätta dem. Bland annat dör Amundsen (Sean Connery) under ett försök.
Spännande, underhållande, snyggt filmad, men med vissa kalkoninslag. Filmhistoriskt intressant kanske för att den var en italiensk-sovjetisk samproduktion inspelad på engelska. Det sovjetiska filmspråket är tydligt stundtals. Särskilt när det ryska folket porträtteras - synnerligen heroiskt. För övrigt har de plockat in en ganska lumpen svenska karaktär - som tydligen inte är verklighetsbaserad - samtidigt som de också gjort om en i verkligheten norsk (hjälte?) till svensk.
Zubekô banchô: yume wa yoru hiraku
1970. Delinquent Girl Boss: Blossoming Night Dreams.
Den första filmen om Rika, alltså Reiko Oshida-Rika, inte Rika Aoki-Rika; ungdomsgangsterfimlmens Kajsa Kavat. Alltid leende med smilgropar och ett stort socialt patos.
Rika börjar jobba på en "catch bar". Ett hemtrevligt ställe styrt av en mama-san. Men den lokale bossen vill åt lokanen. Och maman hamnar i större och större problem och blir pressad att ge upp baren. En gammal älskare, men samtidigt också den man som dödade hennes far dyker upp och hjälper till på slutet, i värsta svärdsfighten.
Mycket musik, hippies och droger.
Den första filmen om Rika, alltså Reiko Oshida-Rika, inte Rika Aoki-Rika; ungdomsgangsterfimlmens Kajsa Kavat. Alltid leende med smilgropar och ett stort socialt patos.
Rika börjar jobba på en "catch bar". Ett hemtrevligt ställe styrt av en mama-san. Men den lokale bossen vill åt lokanen. Och maman hamnar i större och större problem och blir pressad att ge upp baren. En gammal älskare, men samtidigt också den man som dödade hennes far dyker upp och hjälper till på slutet, i värsta svärdsfighten.
Mycket musik, hippies och droger.
Shin joshuu sasori: 701-gô
1976. New Female Prisoner Scorpion: #701.
Här har vi en ny Scorpion. Det är ju inte riktigt detsamma som tidigare men filmen gör ändå en del för att hålla den visuella stilen från tidigare scorpionfilmer.
En kvinna, blivande 701, ska gifta sig. Men hennes syster försvinner under mystiska omständigheter. Hon lämnar ett kassettband efter sig med bevis för att politikern hon jobbat för är korrupt. Politkern är dock inte den som ger med sig när hon försöker få reda på nåt om systern genom att sätta press på honom. Istället riggar han så att hon hamnar i fängelse för att ha mördat systern. Dessutom ser han till att fästmannen köps och gifter in sig i politiken, samt mutar fångvården att ta kål på fånge 701. Blir hon lack eller? Så skapas en skorpion. Resten är det gamla vanliga - först förnedring sedan hämnd.
Här har vi en ny Scorpion. Det är ju inte riktigt detsamma som tidigare men filmen gör ändå en del för att hålla den visuella stilen från tidigare scorpionfilmer.
En kvinna, blivande 701, ska gifta sig. Men hennes syster försvinner under mystiska omständigheter. Hon lämnar ett kassettband efter sig med bevis för att politikern hon jobbat för är korrupt. Politkern är dock inte den som ger med sig när hon försöker få reda på nåt om systern genom att sätta press på honom. Istället riggar han så att hon hamnar i fängelse för att ha mördat systern. Dessutom ser han till att fästmannen köps och gifter in sig i politiken, samt mutar fångvården att ta kål på fånge 701. Blir hon lack eller? Så skapas en skorpion. Resten är det gamla vanliga - först förnedring sedan hämnd.
Death Race
2008. Var man sucker för Carmageddon borde den här vara intressant. Och jag tycker det är riktigt bra, lagom töntig underhållning. Bilar, tjejjer, pang-pang på ett sätt som är hundra gånger roligare än t ex 2 Fast-filmerna.
Sen ska man naturligtvis inte jämföra med originalet Death Race 2000 som är en riktig höjdarfilm och dessutom komedi. Just komiken här är inte direkt styrkan.
STORT plus till minimalt användande av CGI. Jätteskönt att se bilar krocka på riktigt.
Sen ska man naturligtvis inte jämföra med originalet Death Race 2000 som är en riktig höjdarfilm och dessutom komedi. Just komiken här är inte direkt styrkan.
STORT plus till minimalt användande av CGI. Jätteskönt att se bilar krocka på riktigt.
Death Defying Acts
2007. Trodde den skulle handla om Houdini, vilket kunde vara intressant. Men den handlar om en fiktiv kvinnas fiktiva kärlekshistoria med honom, strax före hans död. Det var inte så intressant. Rollerna som Houdinis manager resp kvinnans (Zeta-Jones) dotter spelas dock riktigt bra.
Svag tvåa.
Svag tvåa.
Konketsuji Rika: Hamagure komoriuta
1973. Rica 3: Juvenile Lullabay.
Den avslutande filmen om Rika - halvblodet. Här är det inte samma regissör, storyn är mest lösa sketcher och Rika får inte sjunga. Soundtracket låter mer som Real Group på speed. Iofs ganska tidstypiskt. Här spelar rasmotsättningar en ännu större roll än tidigare, likaså polariseringen Japan - USA.
Huvudskurken är en "vit" man vid namn Niqison (läs: Nixon) som gärna vill spela in p-film med japanska barn. Men även ett gäng unga japanska rasister (vars rasism, likt Rikas ursprung, grundar sig på våldtäkt av utförd amerikanska soldater) tillhör motståndarna. Naturligtvis får alla på nöten av våra hjältar till slut.
Däremellan är det ganska mycket knasigheter. Bland annat, när tjejjerna rymmer från ett mentalsjukus, hänger som av en slump, ett exakt antal matchande knutte-utstyrslar i deras storlekar på krokar vid utgången. Där till en uppsättning olåsta motorcyklar. Gissa om det blir åka av?
Sammanfattnigsvis, angående hela rikaserien: Symboliken av att Japan känner sig våldtaget av USA, bomberna och militärbaserna, är inte direkt subtil. Men kanske det återkommande temat om kidnappning och trafficing också är en del av det kollektiva dåliga samvetet för de japanska krigsbordellerna under andra världskriget.
En annan sak som skiljer de här, på ett lite tråkigt sätt, från andra sukebanfilmer; är att så fort det börjar hetta till dyker snygga killen Goro upp och hjälper till. Rika klarar sig inte riktigt ensam. Är det kanske för att hon inte är heljapan?
Hursomhelst är hon apkool när hon tar sig an buset likt en stor älg - i designerkläder.
Den avslutande filmen om Rika - halvblodet. Här är det inte samma regissör, storyn är mest lösa sketcher och Rika får inte sjunga. Soundtracket låter mer som Real Group på speed. Iofs ganska tidstypiskt. Här spelar rasmotsättningar en ännu större roll än tidigare, likaså polariseringen Japan - USA.
Huvudskurken är en "vit" man vid namn Niqison (läs: Nixon) som gärna vill spela in p-film med japanska barn. Men även ett gäng unga japanska rasister (vars rasism, likt Rikas ursprung, grundar sig på våldtäkt av utförd amerikanska soldater) tillhör motståndarna. Naturligtvis får alla på nöten av våra hjältar till slut.
Däremellan är det ganska mycket knasigheter. Bland annat, när tjejjerna rymmer från ett mentalsjukus, hänger som av en slump, ett exakt antal matchande knutte-utstyrslar i deras storlekar på krokar vid utgången. Där till en uppsättning olåsta motorcyklar. Gissa om det blir åka av?
Sammanfattnigsvis, angående hela rikaserien: Symboliken av att Japan känner sig våldtaget av USA, bomberna och militärbaserna, är inte direkt subtil. Men kanske det återkommande temat om kidnappning och trafficing också är en del av det kollektiva dåliga samvetet för de japanska krigsbordellerna under andra världskriget.
En annan sak som skiljer de här, på ett lite tråkigt sätt, från andra sukebanfilmer; är att så fort det börjar hetta till dyker snygga killen Goro upp och hjälper till. Rika klarar sig inte riktigt ensam. Är det kanske för att hon inte är heljapan?
Hursomhelst är hon apkool när hon tar sig an buset likt en stor älg - i designerkläder.
Konketsuji Rika: Hitoriyuku sasuraitabi
1973. Rica 2: Lonely Wanderer.
Rika åker till en hamnstad för att leta efter sin kompis. Hela tiden är hon skuggad av en mystisk främling samt utsatt för ständiga mordförsök. Kompisen gömmer sig på mentalsjukhus pga problem med lokala buset. Det är nåt skumt på gång då sjömän från ett fartyg försvinner en masse. Rika försöker ta reda på vad som hänt.
Till att börja med slår hon sig ihop med en nattklubbssjungande transvesitit. Hon får chans att sjunga ett par låtar. Sen utgår transvestiten ur handlingen.
Sen händer det en massa grejjer. Många subplots. Allt handlar till syvende och sist om om trafficing och det blir battle på båten. Och där kommer bauta-rica till sin rätt. Även här får hon konfronteras med sitt arv och battla vitingar.
Rika åker till en hamnstad för att leta efter sin kompis. Hela tiden är hon skuggad av en mystisk främling samt utsatt för ständiga mordförsök. Kompisen gömmer sig på mentalsjukhus pga problem med lokala buset. Det är nåt skumt på gång då sjömän från ett fartyg försvinner en masse. Rika försöker ta reda på vad som hänt.
Till att börja med slår hon sig ihop med en nattklubbssjungande transvesitit. Hon får chans att sjunga ett par låtar. Sen utgår transvestiten ur handlingen.
Sen händer det en massa grejjer. Många subplots. Allt handlar till syvende och sist om om trafficing och det blir battle på båten. Och där kommer bauta-rica till sin rätt. Även här får hon konfronteras med sitt arv och battla vitingar.
Hana to hebi
1974. Flowers and Snake. Bisarr komedi där huvudingredienserna är bondage och lavemang. Jag tror boken den bygger på är seriös. Men vad vet jag...
En hämmad kille i trettioårsåldern bor med sin mamma. Mamman spelar in bondagefilmer i undervåningen. Något som inte är gynnsamt för hans mardrömmar (som handlar om att han som barn dödat sin mors älskare).
Nävål. Hunsadekillens chef får nys om familjens bondageintresse och beordrar honom att tämja hans fru. Frun har nämligen inte varit särskilt kärleksfull vilket chefen hämnats på hennes kammarjungfru.
Killen börjar tämja och morsan hjälper till. Naturligtvis blir han så småningom kär i chefens fru. Morsan blir svartsjuk. Chefen blir sur. Killen gör upp med morsan, blir av med mardrömmarna flyttar hem till chefen och frun. Och lever lycklig alla sina... men lyckligast av alla är de torterade kvinnorna..? Som sagt något bisarr
En hämmad kille i trettioårsåldern bor med sin mamma. Mamman spelar in bondagefilmer i undervåningen. Något som inte är gynnsamt för hans mardrömmar (som handlar om att han som barn dödat sin mors älskare).
Nävål. Hunsadekillens chef får nys om familjens bondageintresse och beordrar honom att tämja hans fru. Frun har nämligen inte varit särskilt kärleksfull vilket chefen hämnats på hennes kammarjungfru.
Killen börjar tämja och morsan hjälper till. Naturligtvis blir han så småningom kär i chefens fru. Morsan blir svartsjuk. Chefen blir sur. Killen gör upp med morsan, blir av med mardrömmarna flyttar hem till chefen och frun. Och lever lycklig alla sina... men lyckligast av alla är de torterade kvinnorna..? Som sagt något bisarr
Los Cronocrímenes
2007. Tidsbrotten(?). Den här frågan är ju alltid intressant: Hur skulle de bli om det fanns en tidsmaskin? Kan man åka tillbaka och justera fel. Och hur blir det om man möter sig själv? Och blir det en loop så det blir fler och fler gubbar i det förflutna? Och och?
En liten film som inte alls är så tokig. Om en man som sitter med kikare i sin trädgård och ser nåt i skogen...
En liten film som inte alls är så tokig. Om en man som sitter med kikare i sin trädgård och ser nåt i skogen...
Flottans glada gossar
1954. Lössläppt komedi med den tidens två stora Åkar. Några killar i sjönäringen vill gärna starta eget. Nu jobbar de för sin gamle kompis som gift sig till pengar. Alla kallas på repmånad i flottan. Det blir lite rörigt då de bytt identitet med varandra pga omständigheter. Militärfartyget får destination Monte Carlo. Där blir det en jäkla cirkus med förvecklingar rörande pengar, flickvänner, fruar mm.
Damer som blottar överkroppen och supergaya dansnummer i sjömanskostym gör att man höjer ögonbrynen lite, med tanke på tiden den är gjord i. Men den riktiga hakdropparen är när de plötsligt börjar rappa och sedan dessutom brejka!
Den första hip-hop-filmen?
Damer som blottar överkroppen och supergaya dansnummer i sjömanskostym gör att man höjer ögonbrynen lite, med tanke på tiden den är gjord i. Men den riktiga hakdropparen är när de plötsligt börjar rappa och sedan dessutom brejka!
Den första hip-hop-filmen?
The Station Agent
2003. En man som är mycket intresserad av tåg får ärva en gammal stationsbyggnad. Trainspotting på riktigt. Han tänker sig ett ensamt stilla liv. Men blir genast mer eller mindre förföljd av några personer. En deppig kvinna. En glad glassförsäljare, utan känsla för personlig integritet. En gravid tjej. Ett frågvist barn.
Mycket trevlig film.
Mycket trevlig film.
Sukeban Deka: Kôdo nêmu = Asamiya Saki
2006. Yo-Yo Girl Cop. Den är popkulturellt snygg och glassigt förpackad. Framförallt på slutet då antagonisterna klär sig i sina battle-dräkter och blir som animefigurer. Men det är definitivt ingen sukebanfilm av sjuttiotalssnitt. Det här är en teen-movie.
Hursom... Vår centralgestalt hämtas från kriminalvården i USA. Ett land där hon vuxit upp på gatan med sin mor, en fd japansk polis i lansdflykt, numera alkis.
Tjejen rekryteras av japanska polisen för att gå under cover i en skola där där man misstänker det finns en koppling till den "domedagsklocka" som räknar ned på internet. Tiden är knapp. Hon utrustas med en stål-yo-yo som vapen.
Hursom... Vår centralgestalt hämtas från kriminalvården i USA. Ett land där hon vuxit upp på gatan med sin mor, en fd japansk polis i lansdflykt, numera alkis.
Tjejen rekryteras av japanska polisen för att gå under cover i en skola där där man misstänker det finns en koppling till den "domedagsklocka" som räknar ned på internet. Tiden är knapp. Hon utrustas med en stål-yo-yo som vapen.
Cisco Pike
1972. Kris Kristofferson i sin första film. Han är en före detta teen idol på dekis. Lite som en The Dude, fast seriös. Han har försörjt sig som langare. Men nu lagt av och försöker satsa på sina demos. Men...
Då kommer Gene Hackman, i en roll han gör helt suveränt, som heltokig speedad polis. Känns lite som om rollen egentligen är skriven för Dennis Hopper. Polisen har kommit över/snott ett jätteparti gräs som han nu tvingar Kris att sälja av.
Riktigt hygglig. Härlig sjabbig LA -70 känsla.
Då kommer Gene Hackman, i en roll han gör helt suveränt, som heltokig speedad polis. Känns lite som om rollen egentligen är skriven för Dennis Hopper. Polisen har kommit över/snott ett jätteparti gräs som han nu tvingar Kris att sälja av.
Riktigt hygglig. Härlig sjabbig LA -70 känsla.
The 'burbs
1989. Tom Hanks, Prinsessan Leia och Corey Feldman i samma film. Det har flyttat in några väldigt skumma grannar på gatan. väldigt skumma. De övriga börjar spionera på dem. Mer och mer organiserat.
Massor med skämt inga döda sekunder men det blir ändå inte särskilt engagerande.
Massor med skämt inga döda sekunder men det blir ändå inte särskilt engagerande.
Tôkyô zankoku keisatsu
2008. Tokyo Gore Police.
I ett robo cop-framtida Tokyo springer det runt en massa bovar som, om de får en skada, muterar fram vapen på sin kropp. Därför är de ganska svårbekämpade. Men där kommer Ruka in i bilden. En skicklig brottsbekämpare som drivs av att hämnas sin fars mördare.
Kul blodig satir. Fylld med små reklamfilmer för gulliga prylar. Typ mattknivar i djurform, avsedda för småflickor att skära sig i armarna med.
I ett robo cop-framtida Tokyo springer det runt en massa bovar som, om de får en skada, muterar fram vapen på sin kropp. Därför är de ganska svårbekämpade. Men där kommer Ruka in i bilden. En skicklig brottsbekämpare som drivs av att hämnas sin fars mördare.
Kul blodig satir. Fylld med små reklamfilmer för gulliga prylar. Typ mattknivar i djurform, avsedda för småflickor att skära sig i armarna med.
Konketsuji Rika
1972. Rika the Mixed-Blood Girl. Rika är stor som en häst och pucklar med lätthet på diverse maskulint bus.
Vi får följa historien om hur hennes mor blev våldtagen av en amerikansk soldat och hur Rika sedan växte upp hos sin mormor. Sen hos mamma igen och blir våltagen av sin styvfar. Hon blir kriminell hamnar på ungdomsvårdskola.
Fast egentligen börjar filmen med att hon, som något äldre och etablerad sukeban, åker in på ungdomsvårdskola samtidigt som hennes gäng blir kidnappat av en yakuza som sysslar med trafficing. Hon rymmer. Sjunger på nattklubb. Fightas på gatan. Många småintriger. Slutligen hämnas hon på gubben som våldtog henne och på yakuzan som tog hennes gäng. Därefter kör hon iväg på en Electra Glide.
Mycket sprutande blod.
Vi får följa historien om hur hennes mor blev våldtagen av en amerikansk soldat och hur Rika sedan växte upp hos sin mormor. Sen hos mamma igen och blir våltagen av sin styvfar. Hon blir kriminell hamnar på ungdomsvårdskola.
Fast egentligen börjar filmen med att hon, som något äldre och etablerad sukeban, åker in på ungdomsvårdskola samtidigt som hennes gäng blir kidnappat av en yakuza som sysslar med trafficing. Hon rymmer. Sjunger på nattklubb. Fightas på gatan. Många småintriger. Slutligen hämnas hon på gubben som våldtog henne och på yakuzan som tog hennes gäng. Därefter kör hon iväg på en Electra Glide.
Mycket sprutande blod.
The World's Greatest Sinner
1962. Bisarr independent-/lågbudgetfilm om en försäkringsagent som vill bli gud/president.
Han försöker väcka massorna med rockmusik och brandtal à la väckelspredikningar.
Han byter namn till God Hilliard. Så alla hans valarbetare/followers måste tilltala honom Gud.
Zappa har gjort musiken.
Han försöker väcka massorna med rockmusik och brandtal à la väckelspredikningar.
Han byter namn till God Hilliard. Så alla hans valarbetare/followers måste tilltala honom Gud.
Zappa har gjort musiken.
Sukeban
1973. Girl Boss Revenge: Sukeban.
Miki Sugimoto rymmer på väg till uppfostringsanstalten. Några tjejer hänger med och bönfaller henne om att bli deras sukeban. Men redan innan dess har hon rykt ihop med Reiko Ike.
Livets glada kriminella dagar följer. Men sen kommer de, naturligtvis, på kant med en yakuza. Lea gubbar som tvångsprostituerar ung tjejer. Sen följer ganska många vändor med olika intriger och karaktärer. Men när slutligen Miki och Reiko fightats och blivit vänner, gör de gemensamt processen kort med yakuzan. Därpå far de på nya äventyr i var sitt arbetsfordon typ, likbil, brandbil, polisbil.
Inte lika kreativt filmad som många andra pinkyfilmer, men den funkar.
Miki Sugimoto rymmer på väg till uppfostringsanstalten. Några tjejer hänger med och bönfaller henne om att bli deras sukeban. Men redan innan dess har hon rykt ihop med Reiko Ike.
Livets glada kriminella dagar följer. Men sen kommer de, naturligtvis, på kant med en yakuza. Lea gubbar som tvångsprostituerar ung tjejer. Sen följer ganska många vändor med olika intriger och karaktärer. Men när slutligen Miki och Reiko fightats och blivit vänner, gör de gemensamt processen kort med yakuzan. Därpå far de på nya äventyr i var sitt arbetsfordon typ, likbil, brandbil, polisbil.
Inte lika kreativt filmad som många andra pinkyfilmer, men den funkar.
Kung Fu
2004. Aka Kung Fu Hustle. Ha-ha-ha-rolig hongkongslapstick.
Misslyckade småbusar dras in i en fight mellan gamla kungfumästare, som legat i träda, och ett gangstersyndikat.
Misslyckade småbusar dras in i en fight mellan gamla kungfumästare, som legat i träda, och ett gangstersyndikat.
Quantum of Solace
2008. Jag har inte sett så mycket jamesbondfilm de senaste åren, men jag antar att det är så här det ska vara. Jag saknar dock alla gadgets. Hur apcoolt skulle det inte blivit om man gjort fimen i 60-talsretro, med rullbandspelare i ciggpaketen och hela videvitten?
Actionscenerna är väldigt collageaktigt och snabbt klippta. Det ska väl kännas intensivt. Men jag tycker bara det är blir trist. Ett plus för blinkningen åt Goldfinger, med tjejen doppad i olja på en vit säng. Snyggt.
Actionscenerna är väldigt collageaktigt och snabbt klippta. Det ska väl kännas intensivt. Men jag tycker bara det är blir trist. Ett plus för blinkningen åt Goldfinger, med tjejen doppad i olja på en vit säng. Snyggt.
Righteous Kill
2008. Polisgubbs tar lagen i egna händer och ser till att odömda ändå straffas.
Fett tråkig! Enda anledning att den får två poäng istf ett är att den obligatoriska dramatiska vändningen lyckades lura mig.
Fett tråkig! Enda anledning att den får två poäng istf ett är att den obligatoriska dramatiska vändningen lyckades lura mig.
Mørke
2005. En killes rullstolsbundna syster träffar en karl, Anker, på nätet. Efter kort tid gifter de sig, men redan på bröllopsnatten tar hon sitt liv.
Killen tycker det verkar lite otroligt och börjar rota i det och upptäcker att Anker gift sig tidigare med handikappade självmordsbenägna kvinnor. Så han åker till byn Mörke, där Anker bor nu, för att ta reda på sanningen.
Kusligt filmad i folktomma miljöer. Serimördaren föredömligt skådespelad/typecastad.
Killen tycker det verkar lite otroligt och börjar rota i det och upptäcker att Anker gift sig tidigare med handikappade självmordsbenägna kvinnor. Så han åker till byn Mörke, där Anker bor nu, för att ta reda på sanningen.
Kusligt filmad i folktomma miljöer. Serimördaren föredömligt skådespelad/typecastad.
Perdita Durango
1997. S & V film med högt tempo. Bizarr humor. Om smuggling, kannibalism, kidnappning, magi mm.
No Country for Old Men var inte direkt första gången Javier Bardem hade knasig frisyr.
No Country for Old Men var inte direkt första gången Javier Bardem hade knasig frisyr.
Almost Famous
2000. Nittonhundrasjuttiotal. Femtonårig kille med musikjournalistambitioner blir vän med, och hjälpt in i branchen av Lester Bangs. Plötsligt befinner han sig på turne med ett av tidens stora rockband och ska skriva för tidningen Rolling Stone. Hans mamma är jätteorolig och terroriserar band och hotell via telefon. Han utvecklar goda relationer till några musikälskande tjejer (som absolut inte är gropies) och bandets gitarrist.
Samma kille som var lite lik en ung Roman Polanski här, är här lik en ännu yngre dito. My name is Earl-Earl spelar rollen som sångare.
Jättebra. Nästan femma.
Samma kille som var lite lik en ung Roman Polanski här, är här lik en ännu yngre dito. My name is Earl-Earl spelar rollen som sångare.
Jättebra. Nästan femma.
The Simpsons Movie
2007. Springfield sätts i karantän under en glaskupa på grund av att vissa innvånare inte tar miljöhoten på allvar (Homer). När hela staden senare ska utplånas med en bomb får samma person vara hjälte och rädda alla.
Rolig.
Rolig.
Journey to the Center of the Earth
2008. Barnfilm. Trodde att boken hade filmats. Men så är det inte. Däremot gör personerna ungefär samma resa, med utgångspunkt från att vernehistorien är sann.
Ganska kass rakt igenom. Det mesta är dataanimerat, utan några större ambitioner på realism verkar det som. Känslan av att det skådespelas framför en green/blue-screen finns där hela tiden. Tämligt oangageande och ospännande. Men rent berättartekninskt funkar den någotsånär iallafall.
Ingen film att rekommendera eller se om. Känns mest som en promotion för ett videospel.
Ganska kass rakt igenom. Det mesta är dataanimerat, utan några större ambitioner på realism verkar det som. Känslan av att det skådespelas framför en green/blue-screen finns där hela tiden. Tämligt oangageande och ospännande. Men rent berättartekninskt funkar den någotsånär iallafall.
Ingen film att rekommendera eller se om. Känns mest som en promotion för ett videospel.
Zenka onna: koroshi-bushi
1973. Criminal Woman: Killing Melody. Härlig pinky/hämnd-rulle. Huvudpersonen (Reiko Ike) försöker kniva en yakuzaboss för att hämnas sin fars död och hamnar i kurran. Där träffar vi andra kriminella kvinnor. De flesta spexiga men också en som tillhör nämnda yakuza (Miki Sugimoto). Viss friktion uppstår.
Nåväl, väl ute ur finkan sätts hämndplanerna i verket. En hämnd som går ut på att tillintetgöra hela yakuzan, och om jag inte missminner mig stryker ett konkurrerand brottssyndikat också med, av bara farten.
Bra, rolig och sjukt visuell, som en sukebanfilm ungefär.
Nåväl, väl ute ur finkan sätts hämndplanerna i verket. En hämnd som går ut på att tillintetgöra hela yakuzan, och om jag inte missminner mig stryker ett konkurrerand brottssyndikat också med, av bara farten.
Bra, rolig och sjukt visuell, som en sukebanfilm ungefär.
Jacob's Ladder
1990. Bra film som utspelar sig på vägen mot döden. Ner i helvetet och upp igen. Håller bra nerv och intresset uppe genom hela filmen. Snygga skitiga brooklynmiljöer.
Akai tenshi
1966. Red Angel. En nybakad sjuksköterska kommer till ett fältsjukhus där hon redan första natten blir våldtagen av en sjuk basse. Sen skickas hon till till fronten där det är väldigt blodigt och det amputeras lemmar på löpande band. Där försöker hon rädda livet på sin våldtäktsman. Sen inleder hon ett förhållande med en äldre pundande läkare. Sen åks det fram och tillbaka mellan fronten och det andra sjukuset och hon är tillsammans med en armamputerad man. Till slut hamnar hon ute i fält, mitt i kriget.
Mycket äckliga amputationsscener, som inte visar några detaljer men har väldigt naturalistiska ljudeffekter.
Mycket äckliga amputationsscener, som inte visar några detaljer men har väldigt naturalistiska ljudeffekter.
Burn After Reading
2008. Brödernacohenfilm med viss woodyallenkänsla. Handlar den här, likt föregående, också om NSA? Eller CIA? En spionhistoria som egentligen inte är en spionhistoria. Det handla mest om missförstånd och dåliga kärleksrelationer, men ändå saknas inte sjutvapen och ond bråd död.
Alla skådisar är jättebra. Brad Pitts subtila minspel. George Clooney med sin sex-kudde under armen. Stor komik.
Extra plus för Fugs-låten CIA-man till eftertexten. Men vad är det för version?
Alla skådisar är jättebra. Brad Pitts subtila minspel. George Clooney med sin sex-kudde under armen. Stor komik.
Extra plus för Fugs-låten CIA-man till eftertexten. Men vad är det för version?
Enemy of the state
1998. Tio år gammal men kändes högaktuell nu med alla FRA-lagar och all anti-terroristspaning som följt på 9/11.
Fresh Prince blir oavsiktligt indragen i en mordhistoria som NSA vill mörka. Tack var all datalagring, alla mobiltelefoner och spionsatteliter kan de följa hans minsta steg och han kan inte gömma sig nån stans.
Men sen får han hjälp av Gene Hackman som verkar komma direkt från sin gamla film Avlyssningen.
Spännande action som tyvärr, på grund av att jag såg den på en reklamkanal, var helt sönderhackad. Kanske hade den fått en fyra om jag sett den utan avbrott.
Fresh Prince blir oavsiktligt indragen i en mordhistoria som NSA vill mörka. Tack var all datalagring, alla mobiltelefoner och spionsatteliter kan de följa hans minsta steg och han kan inte gömma sig nån stans.
Men sen får han hjälp av Gene Hackman som verkar komma direkt från sin gamla film Avlyssningen.
Spännande action som tyvärr, på grund av att jag såg den på en reklamkanal, var helt sönderhackad. Kanske hade den fått en fyra om jag sett den utan avbrott.
Captain Horatio Hornblower R.N.
1951. Ok, Ioan Gruffudd är min all-time-Hornis. Men Gregory Peck gör ett riktigt bra jobb som den omutlige, rättrådige, hjältemodige men ödmjuke och lätt tafatte Horatio Hornblower.
Bra underhållning. Råbarkade sjömän, kvinnlig fägring och massor med kanoner.
Bra underhållning. Råbarkade sjömän, kvinnlig fägring och massor med kanoner.
Låt den rätte komma in
2008. Filmatisering av vampyrboken med samma namn. Mycket lyckat bildmässigt. Härliga grovkorniga nattbilder. Bra casting. Kul att se Ika i Rutan igen.
Men nån skräckfilm, i det avseende att man blir skrämd, är det inte.
Men nån skräckfilm, i det avseende att man blir skrämd, är det inte.
Wall-E
2008. Animerat. Likt föregående film Soldier utspelar den här sig på en postapokalyptisk sopplanet. Jorden, i det här fallet. En ensam robot, Wall-E, är kvar och städar. Wall-E har en kackerlacka som vän och en stor kuriosasamling.
En dag kommer en hightechrobot och letar efter organiskt liv. Utsänd av människorna för att undersöka möjligheten för eventuellt återvändande, ska det visa sig.
Wall-E blir kär, hamnar i rymden, räddar mänskligheten, återvänder mm.
Riktigt bra och rolig.
En dag kommer en hightechrobot och letar efter organiskt liv. Utsänd av människorna för att undersöka möjligheten för eventuellt återvändande, ska det visa sig.
Wall-E blir kär, hamnar i rymden, räddar mänskligheten, återvänder mm.
Riktigt bra och rolig.
Soldier
1998. Kurt Russel har uppfostrats till soldat sen kuvösen. När det sen kommer en bättre typ av klonade soldater slängs han bokstavligen på soptippen. På skräpplaneten, där han hamnar, bor det snälla mäniskor. Kurt kan inte riktigt anpassa sig. Men när de senare blir anfallna av klonsoldaterna får han göra det han är bra på - kriga.
Man känner igen miljön från den typ av postapokalyptiska tecknade serier som började bli populära på 80-talet. Ok men förutsägbar och lite töntig bitvis.
Man känner igen miljön från den typ av postapokalyptiska tecknade serier som började bli populära på 80-talet. Ok men förutsägbar och lite töntig bitvis.
Koi... Mil Gaya
2003. Om en man som blivit föståndshandikappad på grund av en olycka då han låg i moderlivet. En olycka delvis osakad av hans pappa som lyckats kontakta utomjordingar. Killen växer upp och blir en stor karl men går i mellanstadiet och alla han kompisar är barn. Men sen kommer en snygg tjej (vuxen) till byn och blir kompis med honom. Då blir byns snygga killar avis och börjar mobbas. Sen får killen, och tjejen, kontakt med utomjordingarna... ja, det händer massa grejer... och vår hjälte blir så småningom nån sorts übermensch, fast snäll.
Det är väldigt mycket E.T. i över den här filmen. Ibland är det ren barnfim, ibland slåss de med cyckelkedjor. Sångådansnumren varierar mellan riktigt roliga och saggigt gammalt alp-tugg.
Det är väldigt mycket E.T. i över den här filmen. Ibland är det ren barnfim, ibland slåss de med cyckelkedjor. Sångådansnumren varierar mellan riktigt roliga och saggigt gammalt alp-tugg.
The Dark Knight
2008. Läderlappen har blivit ännu lite mörkare och fått ännu mörkare röst. Vilket bidrog till att jag hade lite svårt att både se och höra allt. Men jokern var rolig och storyn ok.
Lappen respektive en åklagare driver sin hopplösa kamp mot brottsligheten i Gotham. Batman besegrar till slut Jokern men är tvungen att offra sin trovärdightet, eller vad man ska kalla det. Dessutom blir han av med tjejen och åklagaren halva sitt ansikte (sen dör han också tror jag).
Lappen respektive en åklagare driver sin hopplösa kamp mot brottsligheten i Gotham. Batman besegrar till slut Jokern men är tvungen att offra sin trovärdightet, eller vad man ska kalla det. Dessutom blir han av med tjejen och åklagaren halva sitt ansikte (sen dör han också tror jag).
Death Wish
1974. Vad säger man? -Klassisk hämnd! Charles Bronson, redan då 53 år gammal, ger sig ut på ett korståg mot stadens rånare då hans fru blivit mördad och dotter våldtagen. (En av förövarna är för övrigt Jeff Goldblume i en väldigt kissnödig roll.) Polisen låter honom slippa undan då rånfrekvensen i staden halveras.
Noteras kan att, när han börjat döda och återfått sinnesfriden, börjar han spela skivor på hög volym, målar lägenheten orange, förser den med valv och fixar väldigt coola halltapeter.
Noteras kan att, när han börjat döda och återfått sinnesfriden, börjar han spela skivor på hög volym, målar lägenheten orange, förser den med valv och fixar väldigt coola halltapeter.
Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull
2008. En ny Indiana Jones-film. Exakt vad man kan förvänta sig. Gömda skatter, hemliga gångar med fällor, jagande och battlande. Tror inte den här är sämre än de tidigare. Men på tiden det begav sig kändes det nostalgiska greppet nytt. Det kan man inte säga nu. Behållningen är, som så ofta, filmskurken. Här Cate Blanchett som ond ryska med parapsykolgiska gåvor och cool frisyr.
Reflektion: Vet inte hur många filmer jag sett där de slutligen hittar nån gammal dold ruinstad. Och nog fan ska den alltid, ALLTID, rasa ihop under nån sorts naturkatastrofliknande omständighet. Som om folk efter filmen annars skulle fråga: Jaha och var ligger den där staden nu då? Precis som om resten av fimen var en dokumentär. Finns det nåt gammalt avtal som tecknades i Hollywood vid förra seklets början? "Villkoret för att ha med en ruinstad i filmen är obligatoriskt ras på slutet, annar blir det inget med det."
Reflektion: Vet inte hur många filmer jag sett där de slutligen hittar nån gammal dold ruinstad. Och nog fan ska den alltid, ALLTID, rasa ihop under nån sorts naturkatastrofliknande omständighet. Som om folk efter filmen annars skulle fråga: Jaha och var ligger den där staden nu då? Precis som om resten av fimen var en dokumentär. Finns det nåt gammalt avtal som tecknades i Hollywood vid förra seklets början? "Villkoret för att ha med en ruinstad i filmen är obligatoriskt ras på slutet, annar blir det inget med det."
Zubeidaa
2001. Kille börjar forska i vad som egentlig hände hans mamma, Zubeidaa. En mor han aldrig minns att han träffat, och som förargat hans morfar så till den milda grad att hon varit oomnämnbar under hans uppväxt.
Historien rullas upp genom genom "intervjuver" med personer som minns henne. En historia om religiösa motsättningar, svartsjuka och giftermål med en Maharaja.
Dansnumren är old-school då det mesta av handlingen är förlagd i till 30-talet (?). Tyvärr saknade jag den, för mig, bizarra humorn som brukar vara en del av bollywoodfilmerna.
Historien rullas upp genom genom "intervjuver" med personer som minns henne. En historia om religiösa motsättningar, svartsjuka och giftermål med en Maharaja.
Dansnumren är old-school då det mesta av handlingen är förlagd i till 30-talet (?). Tyvärr saknade jag den, för mig, bizarra humorn som brukar vara en del av bollywoodfilmerna.
Fida
2004. Indiens Tom Cruise möter indiens Bill Pullman i en kamp på liv och död.
Vår hjälte blir kär i en tjej och är beredd att offra livet för henne. Men hon är genomfalsk och ond och lurar honom att ta på sig skulden för ett brott som hennes egentliga kille begått. Han är datahackern som snuvat gansterbossen Anna Babu på typ hur mycket pengar som helst. Den försmådde hjälten blir fett deprimerad och det hela tar formen av en klassisk hämndrulle.
Känner inte riktigt igen mig från de bollywoodfilmer jag sett tidigare. Här finns ingen familje-/släkthistoria utan den handlar om ensamstående singlar. Men visst sjungs och dansas det en hel del, men det är i huvudsak förlagt till filmens första del. Längden håller sig dessutom inom ett rimligt långfilmsformat.
Vår hjälte blir kär i en tjej och är beredd att offra livet för henne. Men hon är genomfalsk och ond och lurar honom att ta på sig skulden för ett brott som hennes egentliga kille begått. Han är datahackern som snuvat gansterbossen Anna Babu på typ hur mycket pengar som helst. Den försmådde hjälten blir fett deprimerad och det hela tar formen av en klassisk hämndrulle.
Känner inte riktigt igen mig från de bollywoodfilmer jag sett tidigare. Här finns ingen familje-/släkthistoria utan den handlar om ensamstående singlar. Men visst sjungs och dansas det en hel del, men det är i huvudsak förlagt till filmens första del. Längden håller sig dessutom inom ett rimligt långfilmsformat.
The Spiderwick Chronicles
2008. Barnfilm, om att det faktiskt finns en massa sagofigurer, typ tomtar och troll, omkring oss. Det är bara det att vi inte kan se dem. Men nu kan barnen i filmen det. En gammal släkting har startat en beef med en jätte och barnen får avsluta vendettan.
Välgjord, rolig, trevlig och kanske lite lagom läskig för de allra yngsta.
Välgjord, rolig, trevlig och kanske lite lagom läskig för de allra yngsta.
Hellboy II: The Golden Army
2008. Blandning av fantasy och superhero med ganska mycket Star Wars-känsla. Det är mexikanen från Pans Labyrint och Devils Backbone som har gjort den, så mask och scenografi är helt lysande. Dessutom är den lite smårolig. Men jag minns inte i detalj vad den handlade om. Selma Blair som jag såg första gången i en John Waters-film har naturligtvis hur mycket credd som helst hos mig.
Just One of the Guys
1985. En omvänd Tootsie i high school miljö. Snygg tjej som inte tas på allvar som journalist vid skoltidningen gör en "Günter Wallraff" som kille, på en annan skola. Både för att öka sina chanser som journalist och för att göra ett reportage. Träffar killen från, den så ofta refererade till, Modern Girls. De blir bästisar och sen i slutet, när hon visat tuttarna, även amorösa.
Nu ji xie ren
1991. Robotrix. Galen vetenskapsman för över sin hjärna till en robot, typ Terminator. Han ska hämnas på en shejk som inte ville köpa hans robotar. Han kidnappar shejkens son. Dessutom börjar han ligga-ihjäl prostituerade.
De som shejken valde att köpa robotar av, en smart vetenskapskvinna och hennes assistent (robot) ska hjälpa polisen att stoppa elakingen. En kvinnlig polis som just blivit dödad får också en viktig roll, då man tar hennes hjärna och sätter in i en robot.
Lite Robocop, lite Terminator, lite naket och mycket våld. Rolig b-Hong-Kong-rulle.
De som shejken valde att köpa robotar av, en smart vetenskapskvinna och hennes assistent (robot) ska hjälpa polisen att stoppa elakingen. En kvinnlig polis som just blivit dödad får också en viktig roll, då man tar hennes hjärna och sätter in i en robot.
Lite Robocop, lite Terminator, lite naket och mycket våld. Rolig b-Hong-Kong-rulle.
fredag 13 mars 2009
Iron Man
2008. Jag såg denna i liten mörk suddig version i mobilen, så jag är inte riktigt säker på vad som hände.
Men... Kille som är ägare av en skrupellös vapenindustri hamnar själv i en krigssituation och blir tillfångatagen av, typ, talibaner. De vill att han ska utveckla nån bomb eller nåt åt dem. Han får en annan vetenskapsman som medhjälpare. Sen dör han nästan och får nån sorts mekaniskt hjärta/batteri av kollegan. Sen bygger han en järnrustning och ger talibanerna på nöten.
När han kommer hem vill han inte hålla på med vapen längre och det blir dålig stämning i företaget. Men han fortsätter förfina sin rustning och lär sig flyga med den.
Rustningen är jättesnygg och jag har altid gillat personliga flygapparater (favorit The Rocketeer) så den borde fått en fyra, men eftersom jag såg så dåligt chansar jag på trea.
Men... Kille som är ägare av en skrupellös vapenindustri hamnar själv i en krigssituation och blir tillfångatagen av, typ, talibaner. De vill att han ska utveckla nån bomb eller nåt åt dem. Han får en annan vetenskapsman som medhjälpare. Sen dör han nästan och får nån sorts mekaniskt hjärta/batteri av kollegan. Sen bygger han en järnrustning och ger talibanerna på nöten.
När han kommer hem vill han inte hålla på med vapen längre och det blir dålig stämning i företaget. Men han fortsätter förfina sin rustning och lär sig flyga med den.
Rustningen är jättesnygg och jag har altid gillat personliga flygapparater (favorit The Rocketeer) så den borde fått en fyra, men eftersom jag såg så dåligt chansar jag på trea.
Stürme über dem Mont Blanc
1930. En väderobservatör bor ensam i toppstugan på Mont Blanc. Han lämnar sina rapporter bl.a. till ett observatorium. Där sitter Lenin Rifenstal (eller hur det nu stavas) och de morsar (bokstavligen) på varann dagligen.
Sen åker Leni och pappan hennes dit på vintersemester. Å vädergubben och hon blir kära. Sen dör farsan, ty berget är inte att leka med. Sen åker hon hem. Sen blir vädergubbens kompis organisten kär i Leni. Den sjuklige konstnärstypen vs.den musklige vildmannen. Sen blir det missförstånd och vädergubben vill inte åka hem. Sen tappar han vantarna och förfryser händerna. Sen försöker han skida stavlöst ned för berget med det går inte så bra. Sen går det rejält åt peppar, både för honom och räddningsexpeditionen. Sen, när det är som mest spännande, får man titta på ett åskväder i tio minuter. Filmhistoriens värsta tempo-tapp, kanske.
Ljudfilm; men det är egentligen bara när de talar det är ljud. Där emellan – musik och ljudeffekter. De säger att Leni Rifenstal var en av de få skådisarna som klarade övergången mellan stum- och ljudfilm. Kan tänka mig hur kassa de andra var då - Leni spelar som ett khülschrank ungefär.
För övrigt en rätt imponerande film med tanke på miljön den är filmad i och de stunts de medverkande utsätts för - ja alltså med hänsyn taget till att den är från 1930.
Det är väldigt många foten-upp-som värsta-iron-maiden-basisten silhuetter i den här fimen.
Juno
2007. High school tjej blir gravid med sin kompis. Hon bestämmer sig för att föda barnet och adoptera bort det. Hon börjar hänga med mannen i adoptivfamiljen.
Rolig, lätt skruvad, komedi där huvudkaraktären tillåts vara rolig på ett, i amerikansk film, traditionellt manligt manér.
Greppet att första intrycket av en karaktär inte visar sig vara det rätta, används flitigt genom filmen.
Rolig, lätt skruvad, komedi där huvudkaraktären tillåts vara rolig på ett, i amerikansk film, traditionellt manligt manér.
Greppet att första intrycket av en karaktär inte visar sig vara det rätta, används flitigt genom filmen.
El viaje de Carol
2002. En flicka, Carol, med jobbig frisyr, kommer från USA hem till Spanien med sin mamma. Det är i slutet av inbördeskriget och pappan slåss med utlännngsbrigaden.
Hon får nya vänner, mamman dör, pappan fängslas, morfarn är en lite tjurig men go gubbe.
Rätt ok, men inte så engagerande. Det är lite för fint - man tänker på Grotescos "Bestefar og jeg" hela tiden.
Hon får nya vänner, mamman dör, pappan fängslas, morfarn är en lite tjurig men go gubbe.
Rätt ok, men inte så engagerande. Det är lite för fint - man tänker på Grotescos "Bestefar og jeg" hela tiden.
The Beckoning Silence
2007. Killen från Touching the void berättar om boken som inspirerade honom att klättra. Om en liknande totalhavererad bergsklättring på berger Eiger på 1930-talet. Killen berättar, och klättrar på berget, samtidigt som historien dramatiseras.
Tony Kurtz (ej Curtis) klättrar på Eigers nordsida. Ett mediauppbåd förljer allt i kikare. Först går det bra. Sen går det dåligt. Sen barkar det riktigt åt helvete.
Inte lika spännande som Touching the void, men ganska bra ändå. Alla som vet vad beckoning betyder räcker upp en hand!
Tony Kurtz (ej Curtis) klättrar på Eigers nordsida. Ett mediauppbåd förljer allt i kikare. Först går det bra. Sen går det dåligt. Sen barkar det riktigt åt helvete.
Inte lika spännande som Touching the void, men ganska bra ändå. Alla som vet vad beckoning betyder räcker upp en hand!
Prayer of the Rollerboys
1991. Det är framtid, USA är fattigt och befolkningen är till stor del barn. Gänget Rollerboys drivs av en faschistinflurerad dröm om ett nytt rent Amerika, där de åker omkring på rullgriller iklädda trenchcoatar och beväpnade till tänderna.
Corey Haim åker också rullskridskor men gillar inte gänget. Hans lillebrorsa dras dock in, och för att skydda honom går han med på polisens önskan att joina under cover.
Typiskt tidigt nittio: Dammfylld luft, industriolkaler med vattenpölar, gryningsljus och rutiga flanellskjortor.
Handlingen är dock under genomsnittet för vanlig TV-deckare.
Corey Haim åker också rullskridskor men gillar inte gänget. Hans lillebrorsa dras dock in, och för att skydda honom går han med på polisens önskan att joina under cover.
Typiskt tidigt nittio: Dammfylld luft, industriolkaler med vattenpölar, gryningsljus och rutiga flanellskjortor.
Handlingen är dock under genomsnittet för vanlig TV-deckare.
Summer of Sam
1999. Spike Lee gör en tilbakablick till den svettiga sommar i Brooklyn då Son of Sam härjade, 1977. Vi följer några killar i en värld av hård machokultur, droger och disco. En har brutit mönstret blivit punkare, pratar med fejkad brittisk accent och extraknäcker på bögklubb. När de andra börjar leta efter Sam... gissa vem de mistänker?
Å ena sidan, fin tidskänsla i discovärlden, men å andra sidan, när vi hamnar bland punkarna ser det ut som 1987.
Filmen är iofs rätt bra men c:a 45 minuter för lång. Träsmak.
Å ena sidan, fin tidskänsla i discovärlden, men å andra sidan, när vi hamnar bland punkarna ser det ut som 1987.
Filmen är iofs rätt bra men c:a 45 minuter för lång. Träsmak.
Midnight Madness
1980. Ett antal lag tävlar mot varandar i en nattlig tävling ihopknåpad av en cool dude. De ska lösa olika gåtor som ska ta dem till platser där de får nya gåtor. Den som kommer först i mål vinner, förstås.
Michel Fox är med i en tidig roll där han faktiskt ser yngre ut (!) än han gjort senare i livet.
En ganska clean collegefilm för att vara från den här tiden. Inget naket och måttligt med ölande. Förklaringen är att Disney står som producent. Något man mörkade på tiden det begav sig, för att få folk till salongerna.
Michel Fox är med i en tidig roll där han faktiskt ser yngre ut (!) än han gjort senare i livet.
En ganska clean collegefilm för att vara från den här tiden. Inget naket och måttligt med ölande. Förklaringen är att Disney står som producent. Något man mörkade på tiden det begav sig, för att få folk till salongerna.
Summer School
1987. Några icke studiemotiverade elever måste läsa upp sina engelskabetyg över sommaren. Alla lärare smiter undan och gympaläraren, som just ska till Hawaii, får ta hand om sommarundervisningen.
Inledningsvis känns det bara som man staplar masa poänglösa sketcher och montage på varandra. Men filmen tar sig efter ett tag och blir en den-schyssta-läraren-som-verkligen-bryr-sig-om-värstingarna-film.
Inledningsvis känns det bara som man staplar masa poänglösa sketcher och montage på varandra. Men filmen tar sig efter ett tag och blir en den-schyssta-läraren-som-verkligen-bryr-sig-om-värstingarna-film.
Three o'clock high
1987. Det ska börja en ny kille i skolan. Ryktet säger att han blivit relegerad från en rad tidigare lärosäten pga våld mot lärare och elever. Vår hjälte den välartade och något mesige skolmaterialbutikens föreståndare, har efter bara några minuters skoldag lyckats komma på kant med den nye eleven, som lovar att spöa upp honom efter skoldagens slut. Klockan tre.
Klockan tickar genom hela filmen och det bygger upp till en avslutning à la Galdiator/Rocky.
Bra roligt och spännande upplägg. Filmen käns ovanligt modern för att vara från 80-talet. Kanske för att 80-tals nördens utseende är betydligt mera tidlöst än de "normala" typer som omger honom. Jfr Modern Girls.
Klockan tickar genom hela filmen och det bygger upp till en avslutning à la Galdiator/Rocky.
Bra roligt och spännande upplägg. Filmen käns ovanligt modern för att vara från 80-talet. Kanske för att 80-tals nördens utseende är betydligt mera tidlöst än de "normala" typer som omger honom. Jfr Modern Girls.
Dudes
1987. Några killar är trötta på vardagen i New York och bestämmer sig för att köra till LA. Men de stöter på outlaws i vildmarken och en, naken-basisten Flea, blir skjuten. Sen är det hämnd som gäller.
När den kom presenterades den som en punkens Easy Rider. Men det är egentligen en cowboyfilm. Punkregissören Penelope Spheeris anlitades, vilket borgade för en viss autensitet i själva punkandet. Däremot verkar hon inte fått nån större budget. Och soundracket är bitvis rätt opunkigt.
Headbanging i bil, långt tidigare än Waynes World.
Ok underhållning om man inte har nåt bättre för sig. Men ingen höjdare precis.
När den kom presenterades den som en punkens Easy Rider. Men det är egentligen en cowboyfilm. Punkregissören Penelope Spheeris anlitades, vilket borgade för en viss autensitet i själva punkandet. Däremot verkar hon inte fått nån större budget. Och soundracket är bitvis rätt opunkigt.
Headbanging i bil, långt tidigare än Waynes World.
Ok underhållning om man inte har nåt bättre för sig. Men ingen höjdare precis.
La Zona
2007. En mur skiljer det rika villaområdet från fattigdomen runt omkring. Där inne råder de boendes egna lagar. Inte ens polisen har något att säga till om. En ovädersnatt blir det strömavbrott och tre inbrottstjuvar tar sig in. Två skjuts medan den tredje, en ung grabb lyckas gömma sig. Zonens innevånare startar en jakt för att döda honom också. Men en skolpojke tycker inte det är riktigt rätt.
En det-här-kan-aldig-sluta-lyckligt-film.
En det-här-kan-aldig-sluta-lyckligt-film.
Tizoc
1957. Pedro Infante (Mexicos Elvis) spelar den ädle men naive indianen som blir kär i en "vit" kvinna. Missupfattningar leder till ett olyckligt slut.
Egentligen rätt sunkig, men får ändå några cool-poäng.
Egentligen rätt sunkig, men får ändå några cool-poäng.
Ping-pongkingen
2008. Två bröder, tämligen olika brottas med diverse familjerelaterade problem i ett deppigt norrland.
Mjuk fälgskala som passar det snöiga landskapet. Härlig avsaknad av kända ansikten. Annorlunda film.
Mjuk fälgskala som passar det snöiga landskapet. Härlig avsaknad av kända ansikten. Annorlunda film.
Joshuu sasori: 701-gô urami-bushi
1973. Female Prisoner Scorpion: #701's Grudge Song.
Inte samma regissör som i de tidigare filmerna. Plöstligt är bilderna som från en brittisk film bortsett från några enstaka efterapningar av tidigare scener. Inte samma klass som det tre föregående alltså.
Scorpion skadas i en polisjakt. En kille som tidigare misshandlats av polisen känner sympati och tar hand om henne. Tillsammans blir de ett Bonnie and Clyde-par. De har värsta vendettan med en elak polischef och dennes fru råkar trilla ner från en balkong. Killen åker dit, torteras och genom utnyttjande av hans mamma får polisen honom att röja Scorpion.
Hon hamnar på death-row. Men elake polisen vill döda henne själv och fritar henne. Naturligtvis går det inte som han tänkt sig (se bild). Slutligen mördar Scorpion killen som skvallrade på henne. Men inte för att hämnas, utan för att döda den del hos sig själv som blev kär i honom (?).
Sen får vi höra grudgesången igen.
Inte samma regissör som i de tidigare filmerna. Plöstligt är bilderna som från en brittisk film bortsett från några enstaka efterapningar av tidigare scener. Inte samma klass som det tre föregående alltså.
Scorpion skadas i en polisjakt. En kille som tidigare misshandlats av polisen känner sympati och tar hand om henne. Tillsammans blir de ett Bonnie and Clyde-par. De har värsta vendettan med en elak polischef och dennes fru råkar trilla ner från en balkong. Killen åker dit, torteras och genom utnyttjande av hans mamma får polisen honom att röja Scorpion.
Hon hamnar på death-row. Men elake polisen vill döda henne själv och fritar henne. Naturligtvis går det inte som han tänkt sig (se bild). Slutligen mördar Scorpion killen som skvallrade på henne. Men inte för att hämnas, utan för att döda den del hos sig själv som blev kär i honom (?).
Sen får vi höra grudgesången igen.
Cum mi-am petrecut sfarsitul lumii
2006. Så firade vi jordens undergång. Rumänskt drama från tiden strax innan Ceauşescu störtades.
Skolflicka och hennes pojkvän busar i skolan. Hon får skulden, religeras från parti-skolan till nån sorts straffskola. Där börjar hon hänga med en annan kille. De planerar att fly till Italien. Men sen backar hon ur. Sen hänger hon med första killen igen. Sen blir det revolution. Sen jobbar hon på en båt. Sen är det slut.
Fina stämningar och bilder men saknar intressant intrig.
Skolflicka och hennes pojkvän busar i skolan. Hon får skulden, religeras från parti-skolan till nån sorts straffskola. Där börjar hon hänga med en annan kille. De planerar att fly till Italien. Men sen backar hon ur. Sen hänger hon med första killen igen. Sen blir det revolution. Sen jobbar hon på en båt. Sen är det slut.
Fina stämningar och bilder men saknar intressant intrig.
Airbag
1997. Recept: Fixa reklampengar från Volvo.Ta teamet bakom Jönssonligan för att göra en Lock Stock... -ripoff. Låt sen Milo Manara stå för casting och scenografi. Klart! (Men ok, filmen är äldre än "Lock stock... osv" så det är naturligtvis ingen riktig ripoff)
Kille förlorar sin jättedyra vigselring till (i) en prostituerad på sin svensexa. Han och två vänner letar efter ringen och drabbar samman med olika gangstergäng. Kokain, pengar och vapen byter ägare. Jätteroligt? Nja... sådär.
Kille förlorar sin jättedyra vigselring till (i) en prostituerad på sin svensexa. Han och två vänner letar efter ringen och drabbar samman med olika gangstergäng. Kokain, pengar och vapen byter ägare. Jätteroligt? Nja... sådär.
Joshuu sasori: Kemono-beya
1973. Female Prisoner Scorpion: Beast Stable. Tredje Scorpionfilmen.
Scorpion är på rymmen. Inledningsvis springer hon omkring handbojad till den polisarm hon just kapat. En arm som senare dyker upp i en liten Kurosawa (Yojimbo) blinkning.
En kvinna, Yuki, som som tar hand om sin förståndshandikappade brors alla behov och dessutom prostituerar sig stöter ihop med henne, och de två olyckssystrarna finner varandra.
Den här gången drabbar hämnden framför allt ett lokalt yakuzagäng som trampat på våra hjältar och traktens kvinnor, men dessutom den enarmade polisen. Avslutningen den här gången är mer raffinerad än att Scorpion själv sticker kniven i dem.
Den här filmen är kanske ännu mer utvecklad i sitt bildspråk än de tidigare även om det teatrala dragen är nedtonade. Fina drömliknade sekvenser, rolig klippning och annorlunda lösningar. Borde användas som skolexempel för hugade filmskapare.
Scorpion är på rymmen. Inledningsvis springer hon omkring handbojad till den polisarm hon just kapat. En arm som senare dyker upp i en liten Kurosawa (Yojimbo) blinkning.
En kvinna, Yuki, som som tar hand om sin förståndshandikappade brors alla behov och dessutom prostituerar sig stöter ihop med henne, och de två olyckssystrarna finner varandra.
Den här gången drabbar hämnden framför allt ett lokalt yakuzagäng som trampat på våra hjältar och traktens kvinnor, men dessutom den enarmade polisen. Avslutningen den här gången är mer raffinerad än att Scorpion själv sticker kniven i dem.
Den här filmen är kanske ännu mer utvecklad i sitt bildspråk än de tidigare även om det teatrala dragen är nedtonade. Fina drömliknade sekvenser, rolig klippning och annorlunda lösningar. Borde användas som skolexempel för hugade filmskapare.
Los Lunes al sol
2002. Måndagarna i solen. Varvsnedläggelsen på 80-talet har skapat stor arbetslöshet i Vigo. Vi följer en grupp arbetslösa mäns vardag. Ingen direkt intrig, men välgort, välspelat och fina bilder. Som en vän formulerade det: "som The Full Monty men utan humor. Javier Bardem har kul frisyr (som vanligt) ...och den har en del humor trots att den är rätt deppig.
Joshuu 701-gô: Sasori
1972. Female Prisoner #701: Scorpion. Vad säger man, världklass! Jag sa tidigare att jag skulle kolla fler scorpionrullar - bra idé. Se Female Convict Scorpion Jailhouse 41
Om man tar nån samtida Bronson-hämnd-film men sätter en kvinna i huvudrollen, eller snarar låter offeren i en sån film själva sköta hämnden. Och sen blandar det med nån fänglsefilm av typen "mig ska de inte kunna knäcka". Lämnar hela konceptet till en regissör med visuellt konstnärliga ambitioner så blir det kanske nåt sånt här. Kameran hittar hela tiden nya kreativa bildlösningar ibland är filmen till och med uppochner utan att det känns krystat. Det glider mellan realism och surrealism, från verkligheten till teaterscenen. Lite som en manga. Dessutom är det en bra actionrulle.
Scorpion har hamnat i fängelse efter att ha blivit utnyttjad av en hänsyslös och skum polis. Nu ruvar hon på sin hämnd. Hon är stenhård, säger inte ett ljud trots att hon förnedras och torteras av vakter och medfångar. Hon rymmer, fångas, rymmer igen.
Det är konstigt hur hög konstnärlig kvalité den japanska exploitation-filmen från den här eran hade jämfört med den från USA och Europa.
Om man tar nån samtida Bronson-hämnd-film men sätter en kvinna i huvudrollen, eller snarar låter offeren i en sån film själva sköta hämnden. Och sen blandar det med nån fänglsefilm av typen "mig ska de inte kunna knäcka". Lämnar hela konceptet till en regissör med visuellt konstnärliga ambitioner så blir det kanske nåt sånt här. Kameran hittar hela tiden nya kreativa bildlösningar ibland är filmen till och med uppochner utan att det känns krystat. Det glider mellan realism och surrealism, från verkligheten till teaterscenen. Lite som en manga. Dessutom är det en bra actionrulle.
Scorpion har hamnat i fängelse efter att ha blivit utnyttjad av en hänsyslös och skum polis. Nu ruvar hon på sin hämnd. Hon är stenhård, säger inte ett ljud trots att hon förnedras och torteras av vakter och medfångar. Hon rymmer, fångas, rymmer igen.
Det är konstigt hur hög konstnärlig kvalité den japanska exploitation-filmen från den här eran hade jämfört med den från USA och Europa.
Chinjeolhan geumjassi
2005. ...eller Lady Vengeance som vi brukar säga. Tredje filmen som föregåtts av Hämnarens resa och Oldboy i hämndfilmstriolgin av Chan-wook Park.
Kvinna sitter inne för att ha dödat ett barn i sin ungdom. I fängelset har hon profilerat sig som nyfrälst och genomgod. Men när hon blir frigiven skippar hon frikyrkan (som står och väntar i tomtekläder) och sätter sin välsmidda hämndplan i verket. Hämnd på den man som satt henne i fängelse och adopterat bort hennes dotter. Slutet drar kanske hämndfenomenet till sin yttersta gräns.
Filmen har ett lite lugnare tempo än föregångarna. Blidspråket är lite som om japansk sjuttiotalshämnd möter Almodovar. Mycket vackert och färgstarkt.
Som vanligt blir man lite förvånad över hur film från den här delen av världen inte följer samma strikta uppdelning i genrer som vi har. Här blandar man utan vidare slapstick-komedi med blodigt allvar.
Kvinna sitter inne för att ha dödat ett barn i sin ungdom. I fängelset har hon profilerat sig som nyfrälst och genomgod. Men när hon blir frigiven skippar hon frikyrkan (som står och väntar i tomtekläder) och sätter sin välsmidda hämndplan i verket. Hämnd på den man som satt henne i fängelse och adopterat bort hennes dotter. Slutet drar kanske hämndfenomenet till sin yttersta gräns.
Filmen har ett lite lugnare tempo än föregångarna. Blidspråket är lite som om japansk sjuttiotalshämnd möter Almodovar. Mycket vackert och färgstarkt.
Som vanligt blir man lite förvånad över hur film från den här delen av världen inte följer samma strikta uppdelning i genrer som vi har. Här blandar man utan vidare slapstick-komedi med blodigt allvar.
The Happening
2008. Plötsligt blir alla mänsikor i ett område förvirrade och tar livet av sig. Fenomenet sprider sig och de överlevande flyr för sina liv. Det kommer ingen förklaring till varför det här händer vilket ökar den totala förvirringen.
Filmen har tydligen fått mördande kritik. Jag tycker den var ganska spännande.
Filmen har tydligen fått mördande kritik. Jag tycker den var ganska spännande.
Be Kind Rewind
2008. De ska riva videouhyrarens hus. Han ger sig av för att se hur konkurrenterna tjänar pengar och lämnar tillfälligt över butiken till sin brorson(?). Killens kompis blir magnetisk vid ett misslyckat sabotageförsök på den lokala transformatorstationen. När han sen kommer till affären blir alla VHS-band avmagnetiserade. För att ställa allt till rätta spelar de in egna versioner av de saknade filmerna. Dessa så kallade sweded filmer blir en lokal hit. Folk står i kö. Men det räcker inte. Till slut blir det som en skotsk/irländsk hela-byn-går-samman-för-att-rädda-nåt-anrikt-film.
Faster, Pussycat! Kill! Kill!
1965. Några stenhårda go-go-dansöser är ute i öknen och lattjar med sina sportbilar. De utmanar ett ungt par på kappkörning. Sen blir det råkurr och go-go-ledaren dödar killen. De tar med sig hans tjej för att göra sig av med henne på annan ort. Senare stöter de på en familj "med problem" som bor ute i ödemarken. De bestämmer sig för att sno gubbens omtalade gömda pengar.
Angående förväntningar: På grund av tidigare erfarenhet av Russ Meyer hade jag inte väntat mig nåt mer än några storbystade damer och lite ruttna skämt. Men den här rullen har allt man kan önska - högt tempo, spännande intrig, ögonfröjd, våld ( inklusive det på senare sextiotalet och tidiga sjuttiotalet så magiska karateslaget med öppen hand), sportbilar, svarta jeans och skinnhandskar, knivar, skruvade karaktärer (inklusinve motorsågsmassakernfamiljen light) - presenterat i dramatiskt svartvitt. Dessutom ett screenplay som bara staplar coola one-liners på varann.
Typ:
-But what's the point?
-It's the point of no return - and you've reached it!
...eller:
-You're cute, like a velvet glove cast in iron.
Terrore nello spazio
1965. Dubbad till engelska (The Planet of Vampires). Man får det man kan förvänta sig av Mario Bava - tighta läderkostymer, färgat ljus, coola kameravinklar och hipp dekor. Men berätta en historia effektivt? Njae... Det uppstår några spännande ögonblick här och där men där emellan, långa transportstäckor med gående aktörer och stillbilder.
Storyn komprimerad i ett Star Treck avsnitt hade funkat. Två skepp landar på främmande planet efter att ha uppfattat nödsignal eller nåt liknande. Besättningarna börjar bli tokiga och på det ena skeppet slår de ihjäl varandra. Allt är en list från livsformer utan kropp som är ute efter att kapa både liken och skeppen, för att ta sig där ifrån. En liten knorr på slutet lyfter filmen.
Storyn komprimerad i ett Star Treck avsnitt hade funkat. Två skepp landar på främmande planet efter att ha uppfattat nödsignal eller nåt liknande. Besättningarna börjar bli tokiga och på det ena skeppet slår de ihjäl varandra. Allt är en list från livsformer utan kropp som är ute efter att kapa både liken och skeppen, för att ta sig där ifrån. En liten knorr på slutet lyfter filmen.
Mamá es Boba
1997. En kille, Martin, är mobbad i skolan för att han skiter på sig. Men han är mer besvärad av sin föräldrar som alltid skämmer ut sig. De är jättesnälla men verkar lite lätt förståndshandikappade.
Det dyker upp ett lokaltevebolag som drivs av ett ett hänsynslöst och elakt par. De anställer mamman som tv-hallåa bara för att driva med henne. Nu skrattar hela stan åt mamman. Sen lyckas de även dra in pappan och hela familjen bilr mobbad.
Man väntar på nån sorts nördarnas revansh. Men den kommer aldrig.
Först i eftertexten ligger en liten brasklapp om att det brukar gå bra för killar som Martin, då det med deras utgångsläge bara kan bli bättre.
En totalt svart komedi. De elaka är som djävulen själv och de snälla som oskuldsfulla barn. Men, en jättebra film; alla gör sina roller lysande och övertygande.
Det dyker upp ett lokaltevebolag som drivs av ett ett hänsynslöst och elakt par. De anställer mamman som tv-hallåa bara för att driva med henne. Nu skrattar hela stan åt mamman. Sen lyckas de även dra in pappan och hela familjen bilr mobbad.
Man väntar på nån sorts nördarnas revansh. Men den kommer aldrig.
Först i eftertexten ligger en liten brasklapp om att det brukar gå bra för killar som Martin, då det med deras utgångsläge bara kan bli bättre.
En totalt svart komedi. De elaka är som djävulen själv och de snälla som oskuldsfulla barn. Men, en jättebra film; alla gör sina roller lysande och övertygande.
The Decline of Western Civilization Part III
1998. En vad har hänt sen sist film kan man tro. Men inte riktigt. Då den första filmen handlar om punkrockscenen under titdigt 80-tal i LA, handlar snarare den här om ett gäng hemlösa ungar som också är punks. Fokus är flyttat från musiken till sociala problem. Ganska deppig. Men också rolig och absolut sevärd.
Fido
2006. Tillbaka till 50-talet. Zombiekrigen är över. Bakom lås och bom blomstrar idyllen. Man har lyckats tygla zombierna med en sorts elektrisk boja och nu används de mer eller mindre som slavar, servicepersonal eller husdjur.
I en familj med emotionella problem tyr sig det enda barnet till familjens nya zombie, som han kallar Fido. Men ibland fungerar inte Fidos boja och han råkar bita lite folk. Pojken gör allt för att skydda sin zombie. Efter ett tag börja även modern bli intresserad av Fido.
Snygg Technicolor film. Rolig, bra story och skådisar.
I en familj med emotionella problem tyr sig det enda barnet till familjens nya zombie, som han kallar Fido. Men ibland fungerar inte Fidos boja och han råkar bita lite folk. Pojken gör allt för att skydda sin zombie. Efter ett tag börja även modern bli intresserad av Fido.
Snygg Technicolor film. Rolig, bra story och skådisar.
Zombie Strippers!
2008. USA har problem med sina krig, så vetenskapsmännen exprimenterar med att åtreuppliva döda soldater för att återanvända dem. Viruset, eller vad det är, funkar något sånär på kvinnor men inget vidare på män. Eftersom experimentet håller på att spåra ur skickas ett elitförband till labbet för att utrota zombierna.
Men en sårad soldat kommer undan, hamnar på en stripklubb och där bryter en zombieepidemi ut. Här ifrån är det ett kammarspel.
Är det bra eller dåligt? Det handlar nog om vad man förväntar sig. Tänker man sig Planet Terror, From Dusk Till Dawn: Oj, vad man blir besviken! Tänker man Jesus Franco: Oj vilken kvalité! Förväntar man sig roliga skämt, kvicka repliker: Miss! Mer eller mindre nakna damer: Fullträff!
Det är helt enkelt inte en flört med gamla b-filmer som jag trodde. Det är en ny b-film. Usla skådisar, usel dialog och manus. Sånna här filmer måste helt enkelt bli gamla innan de blir bra. Jag får se den igen om 20 år.
Men en sårad soldat kommer undan, hamnar på en stripklubb och där bryter en zombieepidemi ut. Här ifrån är det ett kammarspel.
Är det bra eller dåligt? Det handlar nog om vad man förväntar sig. Tänker man sig Planet Terror, From Dusk Till Dawn: Oj, vad man blir besviken! Tänker man Jesus Franco: Oj vilken kvalité! Förväntar man sig roliga skämt, kvicka repliker: Miss! Mer eller mindre nakna damer: Fullträff!
Det är helt enkelt inte en flört med gamla b-filmer som jag trodde. Det är en ny b-film. Usla skådisar, usel dialog och manus. Sånna här filmer måste helt enkelt bli gamla innan de blir bra. Jag får se den igen om 20 år.
Le Magnifique
1973. Jean Paul Belmondo är en författare som massproducerar kioskromaner om en oövervinnlig agent, typ James Bond. Filmen utspelar sig delvis i hans romanhjältes glamorösa äventyrliga värld, dels i författarens något tristare miljö av uteblivna hantverkare, förkylning och brist på pengar. Sen kommer Jacqueline Bisset in i båda historierna och det blir romantik.
Vill dra mig till minnes att den här filmen är med i dokumentären 50 Worst Movies Ever Made. Konstigt, den är riktigt underhållande. Att halva handlingen är förlagd i en usel b-film är ju själva idén. Dessutom är den delen tarrantino-blodbads-rolig.
Vill dra mig till minnes att den här filmen är med i dokumentären 50 Worst Movies Ever Made. Konstigt, den är riktigt underhållande. Att halva handlingen är förlagd i en usel b-film är ju själva idén. Dessutom är den delen tarrantino-blodbads-rolig.
Aguirre, der Zorn Gottes
1972. Conqistadoren Agirre gör myteri på en sydamerikaexpedition. Han tror han ska göra stordåd som Cortez och hitta ett nytt Mexico, eller i det här fallet El Dorado. Och som vanligt - högmod går före fall. Till slut är han ensam, förutom ett gäng herr Nilssons, kvar på flotten.
När jag såg den som barn tyckte jag den var kanon. Särskilt när huvet flyger av och fortsätter räkna. Nu har väl tidens tand gnagt lite, och berättarspråket blivit lite gammaldags. Men som filmhistoria, visst. Det känns lite konstigt när spanjorerna talar tyska... nu när till och med utlänningar i hollywoodfilmer börjat få tala sina respektive tungomål.
Men den är fortfarande ganska bra och Kinski rackarns cool, även om han samtidigt kanske är filmhistoriens störste posör.
När jag såg den som barn tyckte jag den var kanon. Särskilt när huvet flyger av och fortsätter räkna. Nu har väl tidens tand gnagt lite, och berättarspråket blivit lite gammaldags. Men som filmhistoria, visst. Det känns lite konstigt när spanjorerna talar tyska... nu när till och med utlänningar i hollywoodfilmer börjat få tala sina respektive tungomål.
Men den är fortfarande ganska bra och Kinski rackarns cool, även om han samtidigt kanske är filmhistoriens störste posör.
Run Fatboy Run
2007. Shaun of the Dead-killen rymmer, i panik, från sitt eget bröllop. Han ångrar sig. Sen när hans ex träffat en vältränad amerikan med intresse för marathon, vill han ha tillbaka henne ännu mer. För att imponera säger han att han ska springa marathon. Vi tittare vet att han bara orkar spring c:a 5 steg. Plötsligt står mycket ära och pengar på spel.
Bra karaktärer och skådisar. Det är Ross från Vänner som gör regidebut. Riktigt roligt.
Bra karaktärer och skådisar. Det är Ross från Vänner som gör regidebut. Riktigt roligt.
Veer-Zaara
2004. Pakistansk tjej åker med sin ammas aska för att begrava henne i Indien. Där träffar hon en stilg räddningshelikopterkille. De blir romantiska och åker till hans by och hälsar på. Sen visar det sig att hon måste gifta sig hemma i Pakistan av politiska skäl. Hennes tilltänkta är en skurk med polisonger och tangorabatt. Men sen vill hon gifta sig med helikopterkilen. Då fixar tangorabatten så helikillen hamnar i finkan och om han försöker ge sig till känna så ska tjejen få living hell. Så helikillen sitter tyst i fängelset i 22 år. Alla tror han är död. Sen kommer en snygg advokattjej och han kommer ut. Då visar det sig att pakistanskan aldirg gift sig med tangorabatten. Å så kan de bli ihop.
Familjers och länders heder står på spel, sång, dans, och tårar. Efter som det är Bollywood kan man ha överseende med konceptet. Hade filmen handlat Sverige och Norge hade det blivit århundradets komedi/pekoral.
Familjers och länders heder står på spel, sång, dans, och tårar. Efter som det är Bollywood kan man ha överseende med konceptet. Hade filmen handlat Sverige och Norge hade det blivit århundradets komedi/pekoral.
Immortel (ad vitam)
2004. Serietecknaren (och ibland regissören) Enki Bilal gör fransk sience fiction, här på engelska. Typisk miljö för genren, stad med nivåer och flygande bilar. Här föreställer det New York.
Egyptiska gudar har kommit till jorden i sin flygande pyramid. En ska snart dö och behöver fortplanta sig. Han använder en förrymd fånges kropp för att komma i kontakt med en mystisk blåhårig tjej.
Förutom skådespelarna i nyckelrollerna är filmen helt animerad. Ibland supersnyggt, ibland känns det som man är i ett enkelt dataspel. Men historien berättas på ett effektivt och annorlunda vis.
Egyptiska gudar har kommit till jorden i sin flygande pyramid. En ska snart dö och behöver fortplanta sig. Han använder en förrymd fånges kropp för att komma i kontakt med en mystisk blåhårig tjej.
Förutom skådespelarna i nyckelrollerna är filmen helt animerad. Ibland supersnyggt, ibland känns det som man är i ett enkelt dataspel. Men historien berättas på ett effektivt och annorlunda vis.
Jumper
2008. Killen som spelade unge herr Vader i Star Wars spelar här en kille som kan hoppa vart han vill i världen genom nån sorts maskhål. Det visar sig dock att det fiinns fler hoppare och dessutom såna som vill döda dem. Samuel L Jackson har jätteful blonderad frissa och är just en sån mördare. Det blir battle, action, lite humor och kärlek.
Kul fantasi men kunde varit bättre.
Kul fantasi men kunde varit bättre.
Into the wild
2007. Kille som är bitter på sin familj, i synnerhet, och samhället, i stort. Ger sig efter college ut på vägarna som luffare. Han vill klara sig utan pengar och andra människor. Gör sig av med namn och pengar. Målet är att leva ensam i vildmarken i Alaska.
Sean Penn har gjort en lite Easy Rider-lik, mastodontlång fotopanorama-över-amerikansk-natur-film . Allt är otroligt vackert, medan historien är ganska tragisk. Film som kryper in under skinnet.
Bygger på en verklig historia. Man får en känsla av att den verklige personen kanske var en smula mer tokig.
Sean Penn har gjort en lite Easy Rider-lik, mastodontlång fotopanorama-över-amerikansk-natur-film . Allt är otroligt vackert, medan historien är ganska tragisk. Film som kryper in under skinnet.
Bygger på en verklig historia. Man får en känsla av att den verklige personen kanske var en smula mer tokig.
Wristcutters: A Love Story
2006. Kille befinner sig efter sitt sjävlmord i nåt sorts limbo som liknar ett landsbygsds-Arizona. Alla andra där har också tagit sig av daga. Han får nys om att hans flickvän ska ha kommit dit och ger sig ut för att leta, med sin ryske vän. Ut på vägarna i en bil utan lyse och med ett svart hål under passagerarsätet. Sen träffar de en tjej som kommit dit av misstag och sen träffar de Tom Waits.
Helt ok rolig liten indie-rulle. Med huvudperson något lik Roman Polanski.
Helt ok rolig liten indie-rulle. Med huvudperson något lik Roman Polanski.
The Warriors
1979. Har inte sett den sen den gick på bio och startade ett mindre gängkrig i stan (nåja). Den är mycket bättre än jag mindes. Trots en hel del överspel och sunkiga repliker, eller kanske tack vare, är den supercool. Högt tempo, mycket spring och råkurr. Fina New Yorkbilder, mycket tunnelbana, bra soundtrack. Klassiker.
The Ring Two
2005. Jag tyckte The Ring var mycket bättre än förlagan Ringu. Men den här tvåan - jag vet inte. Inte särskilt spännande. Känns redan rätt gammal. Spöket vill ha en mamma. Men Naomi Watts lägger locket på, så att säga.
Karate a muerte en Torremolinos
2003. Karate till döds i Torremolinos. Film i samma anda och kvaltet som Killer Tomatoes.
Elak gubbe med drömmar om världsherravälde frammanar med trollformler en liten zombie/ninja-armé ur havet, Dessa ska hjälpa honom att samla ihop kvinnor som just förlorat oskulden, då dessa behövs för ett ritualoffer som ska frammana megamonstret allan.
Motparten, våra hjältar, är ett gäng katolska surfare. Varav centralgestalten, som nån sorts homage antar jag, kallas Jess.
Jesus Franco själv kan även ses i några maskerade roller. Den här rullen håller dock dramatiskt mycket högre kvalitet än hans filmer även om den inte är särskilt bra.
Elak gubbe med drömmar om världsherravälde frammanar med trollformler en liten zombie/ninja-armé ur havet, Dessa ska hjälpa honom att samla ihop kvinnor som just förlorat oskulden, då dessa behövs för ett ritualoffer som ska frammana megamonstret allan.
Motparten, våra hjältar, är ett gäng katolska surfare. Varav centralgestalten, som nån sorts homage antar jag, kallas Jess.
Jesus Franco själv kan även ses i några maskerade roller. Den här rullen håller dock dramatiskt mycket högre kvalitet än hans filmer även om den inte är särskilt bra.
John Tucker Must Die
2006. High School/Teen. Inte för det att jag är för censur. Men! Är det lämpligt att små tonåringar ser sånt här? Från första till sista rutan bankar den här rullen könsroller från femtiotalet i deras söta huvuden. När blev det så här? Så här såg inte high school filmen ut förr. När kom reaktionen?
Om det inte vore för alla underliggande (och öppna) sexuella anspelningar skulle jag tro att nån kristen högergrupp ligger bakom finansieringen av den här skiten. Men sexet kanske måste finnas där för att lura på ungdomarna de reaktionära värderingarna?
I vilket fall som helst, som vuxen skäms man när man ser nåt sånt här. Men hur reagerar våra fiiina ungdomar..?
/vän av ordning à la 70-tal
Om det inte vore för alla underliggande (och öppna) sexuella anspelningar skulle jag tro att nån kristen högergrupp ligger bakom finansieringen av den här skiten. Men sexet kanske måste finnas där för att lura på ungdomarna de reaktionära värderingarna?
I vilket fall som helst, som vuxen skäms man när man ser nåt sånt här. Men hur reagerar våra fiiina ungdomar..?
/vän av ordning à la 70-tal
Panic Room
2002. Jodie Foster spelar mot ett barn, som spelar som hon själv gjorde när hon var liten. Kanske för att det ska verka trovärdigt att det är hennes dotter i filmen. Effekten blir dock kanske mer, typ, att det är en film som handlar om Jodie Foster och hennes barn.
Man skulle kunna säga att det här är en vuxenversion av Ensam hemma filmerna. Men den är faktiskt bättre.
Jodie och hennes ättelägg är belägrade i panikrummet i jättelägenheten och de klantiga tjyvarna är utanför. Rätt spännande. Visst tänker man hela tiden: varför gör de inte så..? Men det är väl lite grejjen med sånna här filmer, det bidrar till spänningen, att de hela tiden klantar sig.
Man skulle kunna säga att det här är en vuxenversion av Ensam hemma filmerna. Men den är faktiskt bättre.
Jodie och hennes ättelägg är belägrade i panikrummet i jättelägenheten och de klantiga tjyvarna är utanför. Rätt spännande. Visst tänker man hela tiden: varför gör de inte så..? Men det är väl lite grejjen med sånna här filmer, det bidrar till spänningen, att de hela tiden klantar sig.
The Break-Up
2006. Ett par blir ihop under förtexterna. Resten av filmen handlar om deras uppbrott. Gjorde inte Gladiator och Salma Haj-Ek samma film för ett gäng år sen? Här är det med Jennifer "ex fru Pitt" Anniston och "han den långe med kort lite krulligt hår" i huvudrollerna. Det är lite mer komedi i den här, än i den andra.
(Jag har sett rätt mycket halvsunkig film på sistone ser jag)
(Jag har sett rätt mycket halvsunkig film på sistone ser jag)
Perfect Creature
2006. Ångpunk med vampyrer. Jag är ingen jättefan av vampyrmytologin. Särskilt inte den moderna. Men den här har en lite ny vinkel på det hela. Blodsugarna är rätt ok och en viktig del av samhället, men en kille spårar ur. Så det blir lite en polisfilm a la hitta seriemördaren.
Helt okidoki, utan att för den skull vara en jättebra film.
Helt okidoki, utan att för den skull vara en jättebra film.
The Sentinel
2006. Michael Doglas gubbar vidare med Kim Basinger och Keifer "24" Sutherland. Han är Secret Service man och har en affär med presidentens fru. En plan att mörda presidenten avslöjas och han blir misstänkt. Och då ger han sig av på rymmen för att rentvå sig. Det gamla vanliga alltså. Sen slutar det lyckligt. Eller han kanske inte kan fortsätta hångla med Kim B precis.
Ok underhållning en regning tisdag.
Ok underhållning en regning tisdag.
Man to man
2005. Bra engagerande story. Tre Antropologer fångar ett pygmépar i Afrika för att ha som forskningsobjekt. Man vill hitta felande länken mellan apa och människa. Men ganska snart blir forskarna ovänner om huruvida objekten är mänskliga eller inte. En kvinna med cirkus/zoo/freakshow har även ekonomiskt intresse i pygméerna. Det blir ett jäkla hallabaloo.
Kändes som om den byggde på verkliga händelser. Men det semi-lyckliga slutet talar emot det. I verkligheten skulle de hamnat uppstoppade på nåt museum antar jag.
Kändes som om den byggde på verkliga händelser. Men det semi-lyckliga slutet talar emot det. I verkligheten skulle de hamnat uppstoppade på nåt museum antar jag.
The Darjeeling limited
2007. Annorlunda, delvis absurd, komedi om tre bröder som bokstavligen släpar runt på bagaget efter sin döda far. Den äldsta, dominante, brodern tar med de andra på en tågresa i Indien. Fina färger, kul soundtrack.
Påminner tematiskt om Royal Tenenbaums och Life Aquatic...
Svagheten är castingen. Med mindre kända ansikten hade det blivit mycket bättre. Nu ser man mer skådisarna än karaktärerna. Kanske delvis för att jag är väldigt trött på Owen Wilson. En nuna som blivit rejält utsliten de senaste åren.
Man blir sugen på att åkat tåg i kupé.
Påminner tematiskt om Royal Tenenbaums och Life Aquatic...
Svagheten är castingen. Med mindre kända ansikten hade det blivit mycket bättre. Nu ser man mer skådisarna än karaktärerna. Kanske delvis för att jag är väldigt trött på Owen Wilson. En nuna som blivit rejält utsliten de senaste åren.
Man blir sugen på att åkat tåg i kupé.
National Treasure: Book of Secrets
2007. Nicolas Cage (med ovanligt tjockt hår) åker runt jorden som värsta Indianen Jones och hittar ledtrådar vid olika turistattraktioner. Han tar sig hela tiden utan svårighet in i olika high-security-areas. Till slut hittar de indianskatten och då blir det grottor med fällor i klassiskt manér.
Känns som ett historielöst folk försöker skapa en spännande fantasi-historia. Förstår varför sopan Dan Brown är värsta bestsellergubben nånsin över där.
Tyvärr är det för mycket hejjiga presidenter och hurra vad tuffa vi är för att man ska kunna ta det här som harmlös underhållning.
Känns som ett historielöst folk försöker skapa en spännande fantasi-historia. Förstår varför sopan Dan Brown är värsta bestsellergubben nånsin över där.
Tyvärr är det för mycket hejjiga presidenter och hurra vad tuffa vi är för att man ska kunna ta det här som harmlös underhållning.
Vantage point
2008. Presidenten blir utsatt för ett attentat på en anti-terror happening i Spanien. Sen backar kameran 30 minuter och man får följa en person fram till nollpukten. Detta repeteras och en komplex historia rullas upp. Först i slutet förstår man allt.
Bra berättargrepp. Spännande. Extremt mycket springande. Dennis Quaid börjar se gammal ut.
Om man kan svälja det vanliga amerikanska synsättet, på sig själva och sin president som jävligt hejjiga, så är det en ok film.
Bra berättargrepp. Spännande. Extremt mycket springande. Dennis Quaid börjar se gammal ut.
Om man kan svälja det vanliga amerikanska synsättet, på sig själva och sin president som jävligt hejjiga, så är det en ok film.
The Contract
2006. En pappa, fd polis, tar med sin son ut på hajk för att bounda. Så stöter de ihop med en superfarlig hit-man, vilken de tar till fånga för att överlämna till rättvisan. Å så blir de jagade i skogen, och boundar och hitmannen blir snäll osv...
Bra skådisar och lite spännande ibland. Men man undrar, varför gör man en sån här film och vem betalar för den? Det har gjorts förr så många gånger, dessutom bättre. Ointressant.
Bra skådisar och lite spännande ibland. Men man undrar, varför gör man en sån här film och vem betalar för den? Det har gjorts förr så många gånger, dessutom bättre. Ointressant.
torsdag 12 mars 2009
Scoop
2006. Wood Allen gör en film till med Scarlett Johansen efter Match Point. Åter i London, åter en mordhistoria. Men denna gång en komedi.
Ett journalistspöke tar kontakt med Scarlett, blivande journalist, då han har ett scoop på gång. En brittisk adelsman misstänks vara seriemördare av värsta Jack the Ripper-kaliber. Scarlett gör undersökande journalistik och inleder ett förhållande med mördaren. Hon använder trollkarlen, Allen, som förkläde i form av fejk-pappa. Rolig!
Ett journalistspöke tar kontakt med Scarlett, blivande journalist, då han har ett scoop på gång. En brittisk adelsman misstänks vara seriemördare av värsta Jack the Ripper-kaliber. Scarlett gör undersökande journalistik och inleder ett förhållande med mördaren. Hon använder trollkarlen, Allen, som förkläde i form av fejk-pappa. Rolig!
Killer Barbys vs. Dracula
2002. Om man tänker så här. Ge några lågstadiebarn en kamera, skicka dem till High Chaparall utanför Anderstop och be dem spela in en vampyrfilm på ett par timmar, i fullt dagsljus. Försök sen klippa ihop en långfilm av materialet. Hitta på storyn efter hand i klipprummet. Sen fyller man ut resten tiden med livebilder (nåja, playback ) av ett rockband med en pinuppa som sångerska.
Alltså bandet är spanska Killer Barbys (Barbies) och resten är lite lösa "sketcher" om Dracula i en nöjespark. Övrig filmmusik av tyska Die Ärzte.
Regissören, Jesus, är med en hel del själv i filmen. Über-bad!
Alltså bandet är spanska Killer Barbys (Barbies) och resten är lite lösa "sketcher" om Dracula i en nöjespark. Övrig filmmusik av tyska Die Ärzte.
Regissören, Jesus, är med en hel del själv i filmen. Über-bad!
Frauen für Zellenblock 9
1977. Aka Flucht von der Todesinsel aka Tropical Inferno aka Women in Cellblock 9.
Lite naket, lite tortyr, obefintlig handling, några inklippta bilder på krokodiler och vips har Jesus Franco gjort en film.
Tre "rebeller" tillfångatas av en ond kvinna som driver ett privat fängelse i djungeln. De fråntas sina kläder, torteras lite, rymmer och skjuts.
Men riktigt bad badfilm bjuder alltid på några skratt.
Lite naket, lite tortyr, obefintlig handling, några inklippta bilder på krokodiler och vips har Jesus Franco gjort en film.
Tre "rebeller" tillfångatas av en ond kvinna som driver ett privat fängelse i djungeln. De fråntas sina kläder, torteras lite, rymmer och skjuts.
Men riktigt bad badfilm bjuder alltid på några skratt.
Tomie: Replay
2000. Film, med serietidningsestetik, som börjar rätt lovande men sen bara blir trist och ointressant. Det finns en stor genre inom skräckfilm som är riktad till tonåringar och har tonåringar i rollerna. Hur mycket splatter och gore de här filmerna än innehåller, blir de aldrig läskiga på riktigt. Det här är en sån.
Ett barn har ett huvud i magen. Man opererar ut det. Sen växer det ut en kropp på det, för det är Tomie. Tomie-som-inte-kan-dö. Sen dör massa folk som hon stöter ihop med. En film i en rad tomiefilmer.
Ett barn har ett huvud i magen. Man opererar ut det. Sen växer det ut en kropp på det, för det är Tomie. Tomie-som-inte-kan-dö. Sen dör massa folk som hon stöter ihop med. En film i en rad tomiefilmer.
Disaster!
2005. Animerad dockfilm, ej typ tjeckisk. Parodi på Armageddon. Prutt- och vålds- och sexskämt, vilket iofs kan vara hur kul som helst, men här helt saknar udd. Om man tar bort ALL intelligens ur South Park kanske man får nåt liknande.
Dockorna är dessutom rätt fult gjorda.
Dockorna är dessutom rätt fult gjorda.
Click
2006. Adam Sandler är en jättestressad arkitekt och familjefar. Han får en fjärrkontroll, av Christopher Walken, som kan kontrollera hans liv som en video. Men istället för att pausa, som man kan tro, för att hinna med allt, börjar han snabbspola allt som är tråkigt. Men kontrollen har ett minne och snabbspolar allt tråkigt per automatik efter ett tag. Så Adam missar i pricip hela sitt liv. Och så slutar det... i en hollywoodfilm? Nääääää, allt var bara en ond dröm förståss.
Private parts
1997. Radioprataren Howard Stern har gjort en film om sig själv. Han framställer sig som en kul och lätt nördig kille. Man får följa karriären från start till genombrott. Även hans studio-sidekicks spelar sig själva. Det är en stark Wood Allen feel över hela fimen, men med mindre intellekt. Riktigt rolig faktiskt. Och Paul Giamatti är ALLTID jättebra.
The Fisher King
1991. Jeff Bridges är cynisk radiopratare. En av hans lysnnare går ut och mördar på hans inrådan. Då blir han ett deppigt fyllo. Sen träffar han Robin Williams som är en knäppig uteliggare som vill att Jeff ska hämta den heliga graal. Men Robins vanföreställningar grundar sig i sorgen efter att hans fru blev mördad - av nämnde radiolyssnare. Jeff känner skuld och fixar graalen. Sen är de nakna i Central park.
Jag antar att Jeffs figur inspirerad av Howard Stern, som jag hört mycket om men aldrig sett eller hört. Det ledde till nästa film...
Jag antar att Jeffs figur inspirerad av Howard Stern, som jag hört mycket om men aldrig sett eller hört. Det ledde till nästa film...
Something new
2006. Romantisk komedi som som vanligt är en variant på Romeo och Julia med happy-ending. Motsättningarna den här gången är att tjejen är svart och av rik akademikerklass; killen är vit och gräver i jorden, typ landskapsarkitekt. Problem då hennes umgänge och släkt är monokulturellt svart och inte accepterar killen. De blir ihop, sen blir de isär och sen på slutet... ja, gissa.
We own the night
2007. Jonny Cash och Marky Mark är bröder på var sin sida om lagen. Det är 70-tal i Queens. Rysk maffia säljer knark. Polisfamiljen vill att Jonny hjälper till att sätta dit ryssen för han har connections, Jonny alltså dvs. Joaquin Phoenix. Men nej. Men sen dör pappa polis och då blir det ja. Ock sen blir det blod och elände. Det coolaste med filmen var att jag strax innan åkt igenom samma områden i Queens och Brooklyn.
Frágiles
2005. Engelskspråkig (fast dubbad till spanska). Mer barnspöken - eller är det... Ally McBeal börjar jobba på ett barnsjukhus som håller på att flytta. Det är ganska uppenbart att det spökar och att ingen vill prata om det. Barnens ben blir fragila och går av. Det finns en stängd våning/avdelning där inte hissen stannar. Läskigt, kuslig stämning. Men tyvärr urartar det till värsta Marilyn Manson videon och då är det inte kusligare än att kolla på MTV. Vilket iofs kan vara kusligt av olika anledningar. Minus för feelgood-slut.
not: Att versionen jag såg var dubbad, kan ha dragit ner intrycket en del.
not: Att versionen jag såg var dubbad, kan ha dragit ner intrycket en del.
Rec
2007. Trend -07, handkamera. Tv-team; fotograf och reporter, ska göra trevligt reportage om nattskiftet på brandstationen. Men de dras in i värsta zombiemassakern, inlåsta i ett kontaminerat hus. Realistisk känsla gör att det blir riktigt ruggigt.
Tristana
1970. Fransktalande. Tristana tas om hand av en äldre farbror. Sen blir hon hans älskarinna. Sen träffar hon en mer jämnårig karl. Då blir gubben sur. Hon flyttar. Sen kommer hon hem igen och är sjuk och blir av med benet och spelar piano. Sen dör gubben.
Buñuel har gjort intressantare, roligare och av moral mer ifrågasättande filmer än den här. Att det dessutom är kostymdrama gör bara att den distanserar sig från ämnet*.
*alltså: vara ihop med äldre släktingar, tappa ben etc
Buñuel har gjort intressantare, roligare och av moral mer ifrågasättande filmer än den här. Att det dessutom är kostymdrama gör bara att den distanserar sig från ämnet*.
*alltså: vara ihop med äldre släktingar, tappa ben etc
Driver
1978. Paper Moon-gubben är typ värsta chaffisen åt bankrånare och slikt. Typiskt 70-tal. Bovar och snutar är lika bad. Sen finns det förståss superbada skurkar. I stort sett lungt berättad med enstaka avbrott för muskelbilsrally.
Atonement
2007. Brittiskt "kostym"-drama. Om skuld och olycklig kärlek. Liten syster anklagar (falskeligen) sin äldre systers blivande älskare för våldtäkt. Så han hamnar i finkan och sen ut i kriget. Och aldrig de få varann...
Först är den väldigt långsamt berättad, sen väldigt rapsodisk, för att slutligen göra gigantiska hopp mellan drama, verklighet och tid.
Först är den väldigt långsamt berättad, sen väldigt rapsodisk, för att slutligen göra gigantiska hopp mellan drama, verklighet och tid.
Thumbsucker
2005. En sjuttonårig kille suger på tummen. De vuxna tycker han ska sluta. Han får hjälp av en new-age:ig Keanu Reeves. Men det blir inte helt lyckat. Kul, underhållande, bra skådespeleri och foto.
Tyvärr haltar den lite mellan "ansträngt indie" och "pekpinne klichéer" men landar ändå rätt mjukt mitt i mellan.
Tyvärr haltar den lite mellan "ansträngt indie" och "pekpinne klichéer" men landar ändå rätt mjukt mitt i mellan.
Freaks
1932. På en cirkus med freakshow blir det konflikt mellan freaks och vanliga. En beräknande cirkusprimadonna försöker utnyttja och driva med en småväxt herre. Hon slutar sina dagar som höna. Svårt att avgöra om filmen gjorts som socialt inlägg eller som spekulation... antagligen både och.
Äntligen fick jag se förlagan till till Griffith-seriefiguren Zippy. Dessutom kände jag vagt igen en karaktär från Knallhatten. Gabba-gabba-hey!
Äntligen fick jag se förlagan till till Griffith-seriefiguren Zippy. Dessutom kände jag vagt igen en karaktär från Knallhatten. Gabba-gabba-hey!
Phantasm
1979. Kalkon-kulig skräck. Det händer massa mystiska grejjer på kyrkogården. Stor begravningsentrepenör skrämmer liten kille och så småningom även hans bror och hans brors kompis glass-mannen. Känns väldigt hemmagjord. Finns massa kul trivia på imdb.
Hamnar i kategorin Snabba bilar på grund av väl exponerad svart muskelbil.
Hamnar i kategorin Snabba bilar på grund av väl exponerad svart muskelbil.
Cloverfield
2008. Jättemonster (?) trampar sönder New York. Godzilla möter Blairwitch ungefär. Katastroffilm sedd ur de drabbades synvinkel, utan överblick. Även om vi sett en hel del handkamera genom åren känns det ändå som ett fräscht grepp här. Men det är skönt när de lägger ner kameran ibland, så det slutar gunga en stund.
My Super Ex-Girlfriend
2006. Uma Thurman är superhjälten G-girl, typ som Stålmannen. Huvudpersonen blir ihop med G-girls alter ego. Men hon visar sig vara rätt knepig. Så efter ett tag gör han slut. Men det är inte så lyckat att ha en bitter föredetta med superkrafter. Till exmpel när hon kastar in en levande tigerhaj genom sovrumsfönstret. Roliga karaktärer, sjyssta effekter. Smårolig.
Cidade dos Homens
2007. Två killar i från en favela i Rio brottas med sin hårda vardag. Om föräldrarlöshet, kriminalitet, våld och vänskap. En sorts uppföljare till Guds Stad. Eller egentligen en spin off på tv-serien som var en spin off på Guds Stad. Regissören från nämnda film producerar denna inte lika bra, men ok, rulle. Fina färger.
The Gumball Rally
1976. Föregångare till Cannonball run-filmerna på 80-talet, och i viss mån Göta kanal - vem drog ur proppen, fast något coolare. Tror den delvis byggde på en verklig händelse. Gary Busey spelar lika tokig, som han verkar vara privat, i en av rollerna.
Läskiga Mary Knäppa Larry
1974. Äkta sjuttiotal! Motljus och linsöverstrålning. I stort sett helt filmad i grynings- och skymningsljus. Muskelbilar på vift, jagade av en tokig sheriff. Filmtiteln nämner två personer fast den handlar om tre. Det är svår att avgöra om de är sjuttiotalsfula eller sjuttiotalssnygga.
El Orfanato
2007. Lite lagom läskig spökfilm i barnhemsmiljö. Visst har det varit ett antal filmer om mylingar de senaste tio åren. Men den här förvaltar temat riktigt bra. Ett tag tror jag det ska bli en poltergeisthistoria, när det dyker upp medium med apparater. Men det är ingen fara. Balanserar bra på gränsen till om allt händer i huvudpersonens huvud eller om det spökar på riktigt. Blir extra kuslig när det visar sig att en del ljud har sin förklaring.
Idiotrepubliken
2006. Ha-ha-ha-rolig och lite gullig film. Samma upplägg som polska sf-favoriten Seksmisja (1984). Ett nedfrysningsexperiment misslyckas och våra hjältar tinar upp betydligt senare än beräknat, i en mycket förändrad framtid. I det här fallet har världen (USA) blivit ett idiotkorkat jackass-samhälle. Skojjig samtidskritik.
Uzumaki
2000. Bygger på mangan Uzumaki (Spiralen) av Junji Ito. Där en liten stad bit för bit dras in i "spiralens" förbannelse, sedd ur en tonårsflickas perspektiv. Den här kunde blivit hur bra som helst med rätt budget till 3-D effekter och ett bra manus. Men det saknades tydligen.
Endast några lösryckta bitar ur originalhistorien har använts. Men tyvärr utan att ens utveckla de delarna. Dessutom finns ett tillagt buskis-element som inte passar in. Gamla boken-är-bättre-än-filmen klychan passar utmärkt.
Antagligen hade det funkat bättre som tv-serie då storyn består av mer eller mindre fristående kapitel som leder i samma riktning.
Min favorithistoria om de gravida kvinnorna som börjar bete sig som myggor; och om deras barn, som längtar tillbaka in i livmodern, och vars navelsträngar växer som svampar (som tillagas i sjukhusköket); är tyvärr inte med alls.
Men den kanske är sevärd ...jag kan inte bedömma det.
Endast några lösryckta bitar ur originalhistorien har använts. Men tyvärr utan att ens utveckla de delarna. Dessutom finns ett tillagt buskis-element som inte passar in. Gamla boken-är-bättre-än-filmen klychan passar utmärkt.
Antagligen hade det funkat bättre som tv-serie då storyn består av mer eller mindre fristående kapitel som leder i samma riktning.
Min favorithistoria om de gravida kvinnorna som börjar bete sig som myggor; och om deras barn, som längtar tillbaka in i livmodern, och vars navelsträngar växer som svampar (som tillagas i sjukhusköket); är tyvärr inte med alls.
Men den kanske är sevärd ...jag kan inte bedömma det.
There will be blood
2007. Ensamstående far med ambitioner letar olja med sin son. Kommer på kant med en väckelsepredikant. Träffar en falsk bror. Sonen blir döv vid en olycka. Det slutar med bowling.
Vackra bilder. Suggestiv, delvis minimalistisk, musik som bara nån enstaka gång blir för mycket. Efter en lång stum inledning förstår man att det här inte blir nån åttiominutersfilm precis. Men den känns aldrig lång.
Så här upplevde jag filmen. Medan den pågick: -Åh vilken bra film, åh vilken bra film! När den tog slut: ...och, och? ...öhh?
Vackra bilder. Suggestiv, delvis minimalistisk, musik som bara nån enstaka gång blir för mycket. Efter en lång stum inledning förstår man att det här inte blir nån åttiominutersfilm precis. Men den känns aldrig lång.
Så här upplevde jag filmen. Medan den pågick: -Åh vilken bra film, åh vilken bra film! När den tog slut: ...och, och? ...öhh?
Joshuu sasori: Dai-41 zakkyo-bô
1972. Female Convict Scorpion Jailhouse 41.
Scorpion ligger i fängelsets djupaste källarhåla. Men när det kommer oficiellt besök plockas hon fram och visas upp. Då passar hon på att försöka hugga ut fängelsechefens kvarvarande öga. Det blir förnedrande bestraffning. Sen lyckas hon rymma med sex andra, inte särsklit kamratliga, fångar. Kan inledningsvis verka som en "vanlig" pinky/hämnd-rulle, men snart drar det iväg mot ren surrealism och symbolism. Jag tror skrikandet och ögonrullandet kommer från mer traditionell japans teater. Men Scorpion själv är tyst, cool och snygg genom hela filmen.
Men det är också gammal hederlig våldsunderhållning med blod och knivar ...och så självklart de gamla vanliga kiss och bajsskämten från den här eran i japansk film. Fotot, färgerna och sountracket är helt sjukt snyggt. Måste kolla upp de andra scorpionfilmerna.
Scorpion ligger i fängelsets djupaste källarhåla. Men när det kommer oficiellt besök plockas hon fram och visas upp. Då passar hon på att försöka hugga ut fängelsechefens kvarvarande öga. Det blir förnedrande bestraffning. Sen lyckas hon rymma med sex andra, inte särsklit kamratliga, fångar. Kan inledningsvis verka som en "vanlig" pinky/hämnd-rulle, men snart drar det iväg mot ren surrealism och symbolism. Jag tror skrikandet och ögonrullandet kommer från mer traditionell japans teater. Men Scorpion själv är tyst, cool och snygg genom hela filmen.
Men det är också gammal hederlig våldsunderhållning med blod och knivar ...och så självklart de gamla vanliga kiss och bajsskämten från den här eran i japansk film. Fotot, färgerna och sountracket är helt sjukt snyggt. Måste kolla upp de andra scorpionfilmerna.
He Died with a Felafel in His Hand
2001. Austaliensisk film om en kille som flyttar från det ena kollektivet efter det andra, då de kollapsar på grund av alla knäppa typer som bor där. Ser sig själv som författare men skriver inget. Dialogen är delvis uppbyggd på populärkulturella citat från låttexter och filmer. En del känner man igen annat låter bekant. Ganska rolig, ganska bra.
Kuch Kuch Hota Hai
1998. Mamma dör vid förlossning men lämnar efter sig brev till dottern att öppna på varje födelsedag. Historien rullas upp om hur en annan kvinna var kär i pappan. Dottern letar upp kvinnan för att fixa en ny mamma till sig och fru till sin pappa.
Filmen inleds med glycerintårar som avlöses med åsanissehumor. Sen blir det mer tårar, dansnummer, dratta på aschlet, massor med hårpomada, tårar, dans, ett välbehövligt intermission, dans, gulliga barn, en orgie i glycerintårar och sen slutar det lyckligt efter si så där tre och halvannan timme.
Jag vet inte om skådisarna är dåliga eller om det bara ska vara så där. Men de kan ju dansa, mima och vara mer eller mindre snygga.
Filmen inleds med glycerintårar som avlöses med åsanissehumor. Sen blir det mer tårar, dansnummer, dratta på aschlet, massor med hårpomada, tårar, dans, ett välbehövligt intermission, dans, gulliga barn, en orgie i glycerintårar och sen slutar det lyckligt efter si så där tre och halvannan timme.
Jag vet inte om skådisarna är dåliga eller om det bara ska vara så där. Men de kan ju dansa, mima och vara mer eller mindre snygga.
Irezumi
1966. Irezumi är japanska ordet för tatuering. "Driftig" tjej rymmer hemmifrån med mesig ovillig pojkvän. Hon blir sen såld som geisha och blir tvångstatuerad - en stor spindel på ryggen. Hon tvingar mesiga killen att döda alla hon vill hämnas på. Hon skyller dock all dålig moral på spindeln. Tatueraren ser som sin plikt att förgöra mostret han skapat. Allt slutar i en hög av kroppar, blod, och knivar.
En tidig "pinky violence" film. Inte lika rolig och osedlig som 70-tals-pinkyn, men sevärd. Och som alltid i japanska kostymdramor - massor av fräcka textilmönster.
En tidig "pinky violence" film. Inte lika rolig och osedlig som 70-tals-pinkyn, men sevärd. Och som alltid i japanska kostymdramor - massor av fräcka textilmönster.
Temporada de patos
2004. Mexico. Några killar är ensamma hemma. En garnntjej vill låna ugnen. Pizzabudet vägrar gå om han inte får betalt. I stort sett hela filmen utspelar sig i lägenheten under några timmar. Visst gjorde Jim Jarmush det redan på 80-talet (och många efterföljare): Statisk kamera, svartvitt, fade-out-to-black. Men det funkar hur bra som helst fortfarande, om man har nåt att berätta. En hurra-vad-bra-film!
Orions belte
1985. Var min favoritfilm på 80-talet. Några skrothandlare tuffar runt med sin coola båt mellan Spetsbergen, Island och Grönland. Sen snubblar de över en rysk spionanläggning och dras in i kalla kriget. Ända sen jag såg den har jag velat åka till isbergen runt Grönland.
Blev lite förvånad över hur dåligt ljud filmen hade, vilket sunkigt soundtrack och över det inklippta stock-fotot redan under förtexterna. Men filmen håller än, även om den blir lite seg på slutet.
Blev lite förvånad över hur dåligt ljud filmen hade, vilket sunkigt soundtrack och över det inklippta stock-fotot redan under förtexterna. Men filmen håller än, även om den blir lite seg på slutet.
Night Watch
2004. Jag såg om den häromdagen. Även om man är trött på gamla vampyrklichéer ska man inte låta sig avskräckas. Den här ryska filmen är nåt helt annat. 5:a! Den superdyra uppföljaren/fortsättningen Day Watch är inte lika bra.
UHF
1989. Wierd Al får en TV-station av sin "styvfar". Kramer från Seinfeld är en lätt efterbliven vaktmästare som blir stjärna och lyfter stationen till tittartoppen. Det tycker naturligtvis inte storbloaget går för sig. Mycket parodier på reklam och filmer som är lite halvkul. Alla andra skämt i filmen har som poäng att nån skriker eller trillar omkull. Ganska helkass. Men han från första Bodysnatcherfilmen är med och är verkligen lik Jello Biafra samtidigt som han vinner VM i överspel.
El Verdugo
1963. Bödeln. En kille gifter sig med dottern till en bödel. För att få lägenhet anmäler han sig också till bödels-poolen och hoppas det inte ska bli nån avrättning. För han är emot dödstraff. Men tillslut blir det ändå dags för en garrotering och det tycker han inte är så kul. Humor och allvar. Pga dålig textning missade jag tyvärr en hel del.
Runaway Train
1985. De rymmer från finkan och det är jättekallt. Sen hamnar de på ett skenande tåg. Laura Crofts pappa har klistrat igen halva ena ögat. Riktigt hygglig. Bra tempo, snygga bilder.
Princesas
2005. Bra film om några prostituerade i Madrid. Manu Chao spelar och sjunger filmmusiken. Bla "Se llaman Calle". (Huvudpersonen heter Caye.)
The Hunting Party
2007. Neddekad krigskorre vill leta rätt på en sebisk krigsförbrytare och fånga honom. Hans fd fotograf och en rookie hjälper till. Baserar sig lite löst på en sann historia. Rätt ok.
In Enemy Hands
2004. Här åks det ubåt i klassiskt maner. Sjunkbomber och sonarer. Men twisten, eller grädden på moset, är att besättningen också får utslag som visar sig vara dödlig och smittsam hjärninflammation. Amerikanerna blir fångade av tyskarna. Sen när de börja trilla av pinn får de sammarbeta. Så fint, så fint. Sen kryper hunnerna tacksamt in ett rent fint amerikanskt fånläger med gräsmatta. Slutet gott, todo es bueno.
Michael Clayton
2007. Clooney spelar en advokat-torped med penga-/spelproblem. Ett elakt storföretag vill inte betala skadestånd för att ha förgiftat miljön. Sen försöker de döda alla skvallerbyttor. Slutligen också Clooney. Men det skulle de inte försökt, för han är en supergubbe, trots allt.
Girls Just Want to Have Fun
1985. Löjlig! Sara Jessica Parker (som tonåring i tanthamn) och kille med dockansikte ska vinna en danstävling för att få vara med i ett danstvprogram. Dock ej med Down Town Julie Brown. Det är tydligt att det inte är skådisarna som dansar på riktigt, trots att dansen är är supersaggig. Helen Hunt är med och ska verka jättekäck. Men som vanligt när jag ser hene är det enda jag tänker: Är hon inte rätt lik Alice Cooper? Enda coola finessen med filmen är att Punk Andersson är med. Annars riktigt kass.
The Last American Virgin
1982. Oj, annurlunda! Stundtals helt vanlig tidig 80-tals T&A komedi men ibland drar det iväg åt John Waters-hållet när skådespeleriet får dokumentärkänsla. Riktigt rolig men utvecklar sig också till en tragedi. Finns inga likheter med klassisk highschoolfilm. Total avsaknad av moraliska pekpinnar och happy ending. Ingen sensmoral heller. The good guy förlorar. Det enda slutsats jag kan dra är att den baseras på verkliga händelser.
Vibes
1988. Jeff Gouldblum och Cyndi Lauper är synska och utnyttjas av Peter Falk för att leta efter Inkaguld. Sen kommer det andra synska och det blir hallaballo. Roliga oneliners men ganska tråkig historia.
Cyndi sjunger på svenska. Svårt att förstå vad. Kanske en gammal psalm. Kille med tysk brytning pratar nästan svenska, så där kul som de ofta gör i Amerikansk film. Typ som "Jävvla hondarna" i Iron Will.
Cyndi sjunger på svenska. Svårt att förstå vad. Kanske en gammal psalm. Kille med tysk brytning pratar nästan svenska, så där kul som de ofta gör i Amerikansk film. Typ som "Jävvla hondarna" i Iron Will.
Rated X
2004. Bröderna Estevez/Cheen rakar flint och gestaltar porr-bröderna Mitchell.
De gör film, öppnar klubb, knarkar och skjuter varann. Eftersom den är en bio-pic saknar den dramats oväntade vändning, och är från början till slut ganska förutsägbar. Slutet är iofs lite dåligt förklarat.
Kvalitativt långt från Boogie Nights och Larry Flynt filmen.
De gör film, öppnar klubb, knarkar och skjuter varann. Eftersom den är en bio-pic saknar den dramats oväntade vändning, och är från början till slut ganska förutsägbar. Slutet är iofs lite dåligt förklarat.
Kvalitativt långt från Boogie Nights och Larry Flynt filmen.
Modern Girls
1986. Är man ute efter åttitalsnostalgi behöver man bara den här filmen. Första 15 minuterna är en orgie i åttital. Allt från förtexternas typsnitt och färger, till prylar i dekor och MTV-jinglar i bakgrunden.
Kille som ska se nördig ut (som så här i efterhand är den enda som ser cool ut) får följa med sin uteblivna dejts kompisar i LA-natten på jakt efter rockstjärnan Bruno X. Det blir ganska kul.
Virginia Madsen - den felande länken mellan Susan Sarandon och Julian Moore - är med i filmen. Madsen, är det danskt påbrå? Är det de generna som gör de här damerna så lika? (Jfr kulögda, rödhåriga medlemmar i Gasolin.)
Kille som ska se nördig ut (som så här i efterhand är den enda som ser cool ut) får följa med sin uteblivna dejts kompisar i LA-natten på jakt efter rockstjärnan Bruno X. Det blir ganska kul.
Virginia Madsen - den felande länken mellan Susan Sarandon och Julian Moore - är med i filmen. Madsen, är det danskt påbrå? Är det de generna som gör de här damerna så lika? (Jfr kulögda, rödhåriga medlemmar i Gasolin.)
Get Crazy
1983. Crazyhumor typ Allan Arkush. "Mysig" rockklubb hotas att köpas upp av ond affärsman-klubbägare. Förberedelser för en nyårsgala. Komplikationer och crazy-situationer. Punkare och gamla hippies. Och framför allt Lou Reed som en riktigt rolig parodi på sig själv. För övrigt känner vi igen en del av ensambeln från Rock 'n Roll High School och Death Race 2000.
Tre Solar
2004. Ja vad säger man... det fanns ju ingen möjlighet att den här kunde vara sämre än väntat. Och visst, jag har sett mycket sämre filmer.
En typisk domedagshistoria. Alla mänskor dör. En kvinna letar efter sina man. Han kommer hem efter ett krig, förvandlad till pundare. De träffar massa folk på vägen. Både onda och goda. I slutet offrar sig huvudpersonen för familjens överlevnad. Det kunde ha utspelat sig i stadsruiner i en dark-futurehistoria, eller som här med i vackra naturscenerier på öland. Det spelar inte så stor roll. Problemen här är att det undeliggande dramat inte är särskilt starkt och avsaknaden av nån egentlig story. Skådespeleriet är för övrigt helt ok. Det är väl igentligen bara Maria Bonnevie som inte känns särkilt trovärdig. Så fort hon öppnar mun så tänker man bara: aha, en skådespelare.
Men jag tror filmen är mest utskarattad för Persbrants superfula frisyr, som folk såg i trailern (Jag minns jublet i biosalongen). Jag har inte träffat nån som sett själva filmen.
En typisk domedagshistoria. Alla mänskor dör. En kvinna letar efter sina man. Han kommer hem efter ett krig, förvandlad till pundare. De träffar massa folk på vägen. Både onda och goda. I slutet offrar sig huvudpersonen för familjens överlevnad. Det kunde ha utspelat sig i stadsruiner i en dark-futurehistoria, eller som här med i vackra naturscenerier på öland. Det spelar inte så stor roll. Problemen här är att det undeliggande dramat inte är särskilt starkt och avsaknaden av nån egentlig story. Skådespeleriet är för övrigt helt ok. Det är väl igentligen bara Maria Bonnevie som inte känns särkilt trovärdig. Så fort hon öppnar mun så tänker man bara: aha, en skådespelare.
Men jag tror filmen är mest utskarattad för Persbrants superfula frisyr, som folk såg i trailern (Jag minns jublet i biosalongen). Jag har inte träffat nån som sett själva filmen.
The Vals
1982. Det ser ut som på sjuttiotalet. High school filmen har inte utvecklats som genre helt än och den är mer lik 70-talets collegefilm. Med beer-bong, moonande och tutt-flashande. Lågbudgetfilm om valley girls som inte gillar beverly hills-tjejer. De försöker få ihop pengar till ett barnhem genom att langa knark. Dialogen = Skrattfest! "For suuure, this is really gonna barf me out. Tubul-R!"
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)