Cámara oscura

2003. Deadly cargo. Hyggligt spännande skepparfilm. Många likheter med Cargo. Fast mer ur fripassagerarperspektivet. Men samma typ av besättning.

Allt utspelar sig på en härligt rostig gammal skorv. Huruvida skådespeleri och slikt var något vidare vet jag inte då den var dubbad och beskuren. Men ok kanske lite dålig, fast miljön ger plus. Stark tvåa.

Screamers

1995. Dickhistoria. Små amutomatiska sågrobotar med AI löper amok på en planet där ett evighetskrig utkämpas. De små gynnarna har blivit så smarta att de börjat anta barnskepnad för att lura sig in i befästningarna. Tillslut är det bara en människa kvar vid liv. Då åker han hem.

Visst är det lite intrig och drama runt allt det där och det är ganska fantasieggande. Men det som börjar ganska bra fasar ut till ett tämligen vekt standardslut.

Kul att se att de har cd-freestyle i framtiden dock.

Wild hogs

2007. Puttrigt smårolig film om medelålders män som ger sig ut på en easy rider-resa. Familjefilm utan fula ord. Många kända skådisar. På slutet dyker den gamle Wild angels-ledaren upp.

Impostor

2001. PKD-historia i bladerunnerliknande miljö. En man utpekas vara en replikant, klonad från sig själv. Dvs att han egentligen är död och nu är en terrorist från Alpha Centauri. Han blir gripen av en inkvisitorliknande figur men rymmer och försöker bevisa sin oskuld.

Ganska spännande och välgjord. Många kända tv-ansikten.

In search of a midnight kiss

2007. En film som känns lite jarmush-indie. Kanske för att personerna ser så där åttitalsindie ut i halvlånga rockar och torgvantar. Hur som helst tyckte jag den var riktigt bra. Stark fyra — nej den får en femma, för jag blev så glatt överraskad.

Kille går på kontaktannonsdate. Både han och hans date har en hel del bagage, som man säger. Geografiskt får vi sen en bild av LA som inte är standardlokalerna. Snarare de gator man minns från gamla tv-deckare.

Scott Pilgrim vs. the World

2010. Rolig film med rolig musik. Även om handlingen är overklig som ett tv-spel känns den också väldigt bekant på något sätt.

En rappt brättad fest för ögat.

The fighter

2010. Film av typen: om en kille som reser sig ur en hopplös situation. En Rocky för tiotalet.

Christian Bale är utmärkt i rollen som crackpundare. Lite ovanlig film ur amerikansk synvikel, där familjen som för det mesta är styrkan och den fasta punkten i tillvaron istället här är den stora bromsklossen. Men det här ska ju vara en sann historia.

Tycker den är riktigt bra fram till den punkt där den börjar kännas lite för lång. Stark trea.

Next

2007. Dickhistoria om man som kan se en liten bit in i framtiden. Myndigheterna vill utnyttja honom. Han vill inte bli utnyttjad. Han vill träffa en tjej. Sen blir han indragen i allafall; delvis på grund av tjejen.

Ganska ok. Jag önskar nån annan än herr Cage spelat huvudroll. Men, det är jag det.

Cargo

2009 . Sci-Fi från Schweiz är inte vardagsmat. Skepparfilm, rymdskepparfilm. Det talas tyska i rymden. Lite alienupplägg; ett lastskepp med nåt skumt i lasten. Sen blire lite VR och lite av varje. Välgjord. Bra stämning.

Senior skip day

2008. Highschoolfilm av modernt snitt och på det hela taget ganska töntig. Men den lyckas rätt ok men greppet att vara lite som en pjäs, där aktörerna då och då talar till publiken. Några av de roligaste scenerna är de alternativa som kommer vid eftertexten.

A Scanner Darkly

2006. Fabulous Furry Freakbrothers möter 1984 möter Roobarb. Alltså ganska fladdrigt och pundigt att titta på. Men ändå en hygglig P K Dick historia i botten.

En undercoverpolis bevakar sig själv, fast han är egentligen lurad mer undercover än han vet.

Cargo

2006. En ganska osympatisk tysk kille tar sig ombord på en båt i Afrika för att försöka ta sig hem. Men det visar sig att båten är på väg till helvetet kan man säga. En besättning som mer eller mindre håller på att förlora både själar och förståndet samt andra passagerare och hemligheter i lastrummet gör resan en smula olustig.

Hela handlingen utspelar sig på en rostig lastbåt. Så här ska en skepparfilm se ut.

Goliath awaits

1981. Här snackar vi skepparfilm! Fast på oväntat sätt. Ett fartyg av titanickaliber, Goliath, blir torpederat under andra värdskriget och sjunker. Men på tusen fötters djup överlever en massa människor. Den mycket påhittige "kaptenen" som gör det hela möjligt blir med tiden upphöjd till nån slags gud. Ett litet utopia skapas i djupet. Men med riktigt mörka baksidor.

Fyrtio år senare upptäcker några dykare vraket och en räddningsaktion inleds. Men kanske inte till allmänt jubel. Som kaptenen säger: Om det en dag dök upp utomjordigar på jorden och sa -Ni är räddade! skulle ni följa med dem då?

3,5 timmars härlig underhållning med fartyg, batyskop och hela surven.

Tron - legacy

2010. Sonen till han som var inne i spelet, eller programmet ,eller vad det är - the grid - åker också in och får spela Tron och kasta skivor. Sen är det lite starwarsreferenser och annat slikt. Daftpunkmusik. Sen åker han hem och får med sig en tjej som egentligen är ett program och hon får se solen.

Grown ups

2010. Adamsandlerfilm. Adam går runt och är så där medkännande gråtmild som vanligt. En ensemble av massa ståuppare borgar för några roliga skämt. Men i övrigt en rakt igenom sockersöt film utan dramatik.

På grund av en missupfattning sitter jag hela tiden och väntar på den stora olyckan/katastrofen. Men när den aldrig inträffar känns det kanske ännu mer slätstruket än det hade behövt göra.

Valhalla Rising

2009. Först tror man det ska bli skrålande vikingar. Sen verkar det som ensammasamurajenhämnd. Sen blir det drömskt med religiösa (?) undertoner. Långsamt berättande runt ett kargt ansikte i karg miljö. Är det Oden det handlar om och vad är han symbol för?

En film helt utan kvinnor förutom några slavar/fångar som skymtar i bakgrunden vid ett tillfälle. Härligt oförutsägbar. Suggestiv musik.

Star runners

2009. Si-Fi Channel-produktion inspelad i Bulgarien(!). Manusförfattaren verkar gått på lågvarv då man bara staplar scener från olika filmer på varandra. Men ändå halv okig rulle på, antar jag, minibudget. Lite blinkningar åt Enki Bilal.

Mission London

2010. En ny ambassadör intar bulgariska ambassaden i London, där man skött sig själv ett bra tag och blir något besvärad av närvaron. Hans uppdrag är att fixa till ett event för presidentens fru som vill beblanda sig med den europeiska societén nu när de blivit med i EU. Helst med hovlig närvaro. Sen blir det förvecklingskomedi med ryssar, stulna ankor och diverse skojare. Tyvärr lyfter det aldrig riktig och blir ha-ha-ha-skoj. En del roliga karaktärer men den brusvillisliknande centralgestalten är en riktig träbock. Även om det är meningen att vara storyns straitguy är han lite väl karaktärslös.
Tydligen är Film i Väst inblandad i samproduktionen. Vad jag vet, den första bulgariska film jag sett. Tveksam trea.

The Escapist

2008. Utmärkt fängelserymningsfilm. När de tar sig ner i underjorden, under staden, får man lite Le Trou-vibbar.