2010. Adamsandlerfilm. Adam går runt och är så där medkännande gråtmild som vanligt. En ensemble av massa ståuppare borgar för några roliga skämt. Men i övrigt en rakt igenom sockersöt film utan dramatik.
På grund av en missupfattning sitter jag hela tiden och väntar på den stora olyckan/katastrofen. Men när den aldrig inträffar känns det kanske ännu mer slätstruket än det hade behövt göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar