Howl

2010. Film om poemet, Allen och rättegången o huruvida det var obcent eller inte.
Trevlig teckning, säger jag om animationen.
Staak t(r)ea.

Paycheck

2003. Omtittat. Gillar storyn bättre än själva filmen. Ben Affleck vägs upp av Uma och Paul Giamatti. Men, en helt ok fantasieggande PKD-rulle.

Mercury rising

1998. Brusfilm. Hyggligt spännande film om en fbipolis som skyddar en autistisk pojke som knäckt en hemlig kod. Själva storyn är dock obegripligt krystad. Vaddå för hemlig kod som måste skyddas till varje pris? Sådär funkar väl inte modern kryptering — eller?
Men Brus är ju alltid lite charmig. Om pojken spelade bra gick inte bedömma, då hans regi tydligen endast bestod i att " se snett uppåt höger och tala med robotröst".
Svag trea.

Total recall

1990. PKD. Träbocken Arnold klampar igenom en ganska ok dickhistoria men välkända ingredienser som förträngda minnen och ett framtida övervakningssamhälle.

Jag antar att den kostade en hel del slantar på sin tid, men den platta ljussättningen och ständigt närvarande studiokänslan gör att den känns ganska tvproduktionig.

The Green Hornet

2011. Den enda förförståelse jag hade får den här var leksaksbilen jag hade som barn. Den som kunde skjuta bomber och hade en skivspelare man kunde se om man kikade in i fönstret. Men jag visste inget om den gamla radioseriefiguren.

Filmen är en riktigt rolig supehjältekomedi.

Hard candy

2005. Ung tjej tar lagen i egna händer med en pedofil och ev. mördare.
Habilt hantverk; ganska ok, men då hon har övertag i hela filmen blir den aldrig särskilt spännande eller dynamisk. Mer som ett statement bara.

Rompecabezas

2009. Tant får ett pussel på femtioårsdagen. Börjar pussla. Blir förförd av den fina världen av tävlingspusslande. Eller kanske bara av att ha något eget i livet. Bra film. Stark trea.

Blade runner

1982. Mer Philip K. En visuell och aural fest. Härligt cgi-fritt. Ett blidspråk som skulle eka genom hela åttitalet – ljus genom jalusier och roterande fläktar. Kanontrevlig omtittning.

Battle: Los Angeles

2011. Propagandafilm för us-marines. För att bättra på sitt rykte fightas de den här gången mot utomjordingar istället för mot bönder i tredje värden. Filmen har en liknande utgångspunkt. Befäl med solkigt rykte får visa att han verkligen kan leverera när det kniper.

Lite spännande i början med sci-fi- temat, men blir sämre för varje hundra meter film. Riktigt pinsam.

One day like rain

2007. Regissör med David Lynch-ambitioner har totat ihop det här. När det till slut kommer en scen med pipig sångerska, femtiotalsmikrofon och rött draperi börjar man fundera på om allt är ett ironiskt skämt. Men så väl är det nog inte. Det är ändå för mycket arbete bakom — förutom ljudet.

Riktigt dåligt. På så många sätt att jag inte orkar lista dem.

Reptilicus

1961. Dansk, typ, godzillafilm. Del av urtidsdjur hittas vid borrning i lappmarken. Den tar de hem till Danmarks akvarium. Där växer den ut till ett helt djur av typen reptil med vingar som är jättestor.

Runt detta händer massa danska grejer som att kulögda jovialiska herrar brister ut i sång, att man "går i bad" eller utbrister "Hvad er der sket?" titt som oftast.

Skräckkomedi kan det kanske kallas. Känns som en film man bör ha sett – men bra är det inte.

Season of the witch

2011. Nicolas Cage och Ron Perlman är kniggits med lite dåligt samvete efter sina korståg. Så ska de transportera en häxa till rättegång i ett pesthärjat Europa. Sen så visar det sig att det är en riktig demon. Ja, så blir det lite exorsism.

Mycket cgi och få skådisar. Ingen höjdare. Och hur många gånger, på film, har man försökt ta sig över en rutten hängbro? Och om det är en sån scen i fimen, hur ofta är klyftan den spänner över typ bottenlös?