1964. Paraplyerna i […]. Ha ha. Den här har det ju refererats till i tid och otid i film och litteratur. Bland annat har man ju hört om den vackra öppningsscenen (!). Ok, det var väl trevligt med paraplyerna ovanifrån. Men vad taffligt det var gjort. Och det som skulle föreställa regn ser mest ut som nån sprutar med vattenslang utan munstycke.
Nåväl, det jag helt missat var att det var en musikal. Ingen vanlig musikal heller – de slutade ju aldrig sjunga. En sångfilm. Jag vet inte om det var den första i sitt slag men upphovet till nån genre blev det ju inte av förklarlig anledning.
Ska erkänna att jag snabbspolade mig igenom den. Men lite kul, som bisarr trivialitet kanske, om man tittar på utvalda klipp.
Filmens drama – som en enklare veckotidningnovell från samma tid.
2 plus istf 1 pga att det ändå kändes ganska originellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar