Hadaka no shima

1960. The Naked Island. En bondefamilj bor på en liten, men kanske 100 meter hög, ö. Hela dagen går åt till att ro (egentligen vricka) in till land (en större ö?) och hämta vatten. För att sedan bära de skittunga tunnorna upp på berget på omöjliga stigar och därefter för hand vattna plantor en efter en. De verkar hinna med sisådär tio turer om dan. Sundet verkar vara av dignitet Helsingborg–Helsingör. Så håller första halvan av filmen på. Ingen säger nåt. En gång tappar kvinnan sitt vatten. Då får hon en smäll.

De har två små pojkar också. Den äldsta åker till skolan den yngsta simmar i havet. Sen blir det kväll, familjen äter samt badar i, typ, ett bensinfat med brasa under.

Sen blir det höst, vinter och vår lite snabbt. Den lilla pojken får en fisk på metspö, något man inte kan tro är så ovanligt för öbor. Men oj vad det blir fröjd och gamman i familjen! De tar skärgårdsbåten in till storstan med fisken i en spann. Något svårsåld visar det sig, men till slut får de napp (he he). Sen blir det mat på restaurang och linbana. De tittar på tv i ett skyltfönster på, typ, Ika i rutan.

Sen åker de hem och bär vatten. Sen dör den äldsta pojken. Då blir det begravning på ön. Sen bär de vatten igen. Sen får kvinnan ett spel. Sen bär de mer vatten.

Som en stenhård japansk Saltkråkan – utan sommargäster, med feelingen Arne Sucksdorff möter Charles Redland.